Vägen till Imilchil
Vägen till Imilchil
Alhambras resa till Marocko 20 sept – 4 oktober 2019
Imilchil ligger högt uppe i Mellanatlasplatån. I denna pittoreska men gudsförgätna by bor främst amazigh-klaner med en stark känsla av kultur och tradition som har bevarats i århundraden. Imilchils bröllopsfestival är områdets främsta attraktion och äger rum årligen sista veckan i september, efter skörden; en händelse där kvinnorna fritt får söka och välja sin livspartner. Festivalen arrangeras runt graven av ett gammalt helgon. Nästan 30 000 människor från bergen samlas under tält i tre dagar med sina flockar, hästar och kameler. Det är ett tillfälle för unga och äldre att klä upp sig och bära sina finaste folkdräkter. Överdådigt utsmyckade med silversmycken dansar kvinnor och män i timmar under stjärnorna. Traditionellt anger en bugning och en blinkning att intresse för en potentiell partner har väckts upp. Mannen är vanligtvis biträdd av en vän när han väljer en brud. När mannen får en bejakande gest från en kvinna, kan han hålla fram handen för att visa sitt godkännande. Annars signalerar han avslag. Om en brud säger den magiska frasen, "du har fångat min lever” eller ”min lever värker för dig", betyder det att hon har hittat sin kärlek. Levern i äldre kulturer, inte hjärtat, är just platsen där kärleken anses ha sin boning.
Om båda samtycker, möts paret med sina familjer i ett tält, där frågor ställs och diskussionerna pågår över det ceremoniella myntateet. Senare ordnas äktenskapet mer formellt i parets hemby. Om ett äktenskap är olyckligt är skilsmässa tillåten. Vid Imilchil-festivalen är skilda kvinnor eller änkor faktiskt i majoritet. De kan identifieras med en spetsig huvudbonad. För de unga männen och flickorna i området är det en urgammal tradition att gifta sig under festivaltiden. Men i själva verket ingås det inga eller få äktenskap vid evenemanget, som istället är en hyllning till en urgammal marockansk kärlekslegend.
Tislit-sjön ligger 2500 m ö h
Alla stora kärlekshistorier innehåller en viss tragik. Den legendariska historien om Imilchil förtäljer att två unga människor från fientligt inställda klaner blev förälskade i varandra. (Jfr Shakespeares Romeo och Julia.) Deras familjer motsatte sig deras förening. Sorgsna och förtvivlade grät de bittert dag och natt. Deras tårar skapade två sjöar: "Isli", (brudgummen), och "Tislit", (bruden). Båda sjöarna ligger ca 2500 m ö h. Älskarnas förtvivlan var så stor att de begick självmord genom att dränka sig i sina egna tårar. Imilchils festival har instiftats som en hyllning till dessa två unga älskare. Legenden förtäljer dessutom att liksom berget skiljer de två sjöarna åt har älskarnas själar också blivit separerade efter deras dödsfall.
Den sorgliga legenden sägs ha fått amazigh-klanerna i området att låta sina unga män och kvinnor få gifta sig med vem de vill. Idag samlas grannstammar i närheten av dessa två högt belägna sjöar, och kvinnorna väljer fritt sina män. I det patriarkala kulturens hav i Nordafrika framstår Imilchils bröllopsfestival som en liten ö där ett äldre matriarkalt system ännu lever och frodas.
Förutom att vara en plats där en make eller maka väljs ut, fungerar Imilchils festival som en stor marknad med hantverkare och bönder som erbjuder sina produkter till en bredare publik än vad som är tillgängligt på den veckovisa souken (bymarknaden). Festivalen firas med god mat, musik, dans och det vackert klädda amazigh-folket i sina traditionella och ceremoniella kostymer, turbaner och smycken. Amazigh, som nedlåtande kallats ”berber” av alla inkräktare som härskat över landet i hundratals år, betyder nämligen ”Den fria (eller ädla) människan” (plur. imazighen). Deras språk (tamazight) består av fyra huvuddialekter i Marocko och har en egen skrift med rötter i 300-talet f.Kr. (ⵜⴰⵎⴰⵣⵉⵖⵜ = tamazight). Amazigh-folket utgör ca femtio procent av Marockos befolkning. Deras språk har nyligen godkänts av den marockanska kungen som ett av Marockos nationella språk och deras skrift pryder många officiella byggnader, skolor och gatuskyltar. Under lång tid stängdes festivalen för besökare men de senaste åren har den öppnats för att stimulera turismen i området.
Det är i dessa magiska trakter som vår septemberresa tar avstamp. Men den slutar inte där. På programmet förutom själva festivalen har vi planerat ett besök till den västligaste romerska staden från 200-talet e.Kr., Volubilis, en tre dagars trekking med kameler i Chigaga samt ett besök till Essaouira vid Atlantkusten. Resan avgår från Marrakesh den 20 september och avslutas där den 4 oktober. Den detaljerade resrutten skickas senare till dem som anmält sitt intresse. Trekkingdagarna går i lugn takt med ca 1 mil om dagen (kameler lunkar fram i mänsklig takt) och man kan rida eller gå intill sin kamel.
