Vad är viktigare än att skydda världen från ett kärnvapenkrig, av Mikael Böök

Vad är viktigare än att skydda världen

 

från ett kärnvapenkrig?

 

av Mikael Böök


 
 
 
 

Vad är viktigare än att skydda världen från ett kärnvapenkrig med åtföljande nukleär vinter? Borde jag säga mod? Eller att vara goda människor? Eller frihet?

 

Borde jag svara: att kämpa mot Putin och besegra honom?

 

Nej, det är inte rätt svar. Rätt svar lyder: ingenting. Ingenting är viktigare än att skydda livet på jorden från den hotande miljökatastrofens nukleära genväg.

 

Vi som säger så pekar kanske i första hand på våra känslor. Men när vi säger ”detta är viktigare än någonting annat” fäster vi också uppmärksamhet vid gåvan, som människorna fått till skänks, jag vet inte av vem, hur eller varifrån: förnuftet, förmågan att tänka och välja.

 

President Sauli Niinistö sade: ”När Finland slutligen blir medlem i Nato är det just den förebyggande effekten av försvarsalliansens avskräckning som är det viktigaste tillägget till vår säkerhet. Som medlem av Nato deltar Finland i planeringen och byggandet av den avskräckning som alliansen upprätthåller. Detta ger oss ett skydd som vi inte har utanför Nato.”

 

Vad betyder ordet avskräckning i Niinistös uttalande? Det betyder att hota med kärnvapenkrig.

 

Vi som inte vill välja denna väg är många. Opinionsinstitutet Kantar har tagit fram siffran 84 procent av finländarna, vi som anser att Finland borde ansluta sig till Förenta nationernas gällande avtal om ett förbud mot innehav och användning, inklusive hot med kärnvapen.

 

Professor Stefan Forss, som med omisskännligt gillande citerar Sauli Niinistös ovannämnda uttalande, skriver att FN-avtalet är ”verklighetsfrämmande” (HBL 2.10). De regerande gamla männen och unga kvinnorna anser sig uppenbarligen göra alldeles rätt i att strunta i FN:s lag och vår åsikt men det skulle vi, finländarnas flertal, inte vilja göra. Detta är ju vad Kantars siffra visar.

 

Vad borde vår regering göra i stället för att med Nato hota med kärnvapen? Den frågan är inte så svår att besvara. Nyckelorden är kommunikation och förhandlingar. I situationer som Kubakrisen 1962 eller den pågående Ukrainakrisen gäller det att kommunicera och förhandla för att skydda världen från ett kärnvapenkrig och att följa FN-stadgan och FN:s nya internationella lag om kärnvapnen.

 

Här om dagen hade jag tillfälle att prata om viktiga ting med ett antal finländska män i tjugoårsåldern. Jag bad dem som tidigare hört talas om FN:s kärnvapenförbud att räcka upp en hand. Ingen stack upp sin hand. På vad beror deras okunskap om denna möjlighet att lösa ett världsproblem med hjälp av internationell rätt? Den beror väl i någon mån på föräldrarna och skolan men i synnerhet på massmediernas och regeringens nukleära avskräckningskult.

 

”Om vi vill ha frihet och fred måste vi mötas i ett sanningens rum som finns före all partiskhet och åsikter, före våra beslut och resolutioner. När vi blir fria och sanningsenliga återvänder vi ständigt till detta gemensamma rum där vi förblir förbundna även när vi är motståndare” (Karl Jaspers).

 

Mikael Böök, Isnäs

 

Bok av Mikael Böök utgiven på Alhambra

 

 
 
BIBLIOTEKSAKTIVISTEN
Essäer om makt och bibliotek i informationssamhället
av Mikael Böök
 
Hft. / 234 sidor
 
 
Man borde erkänna, att bibliotekariens och journalistens yrken är och förblir yrken för generalister, att det bor en liten bibliotekarie i oss alla och att var och en borde försöka vara sin egen murvel.  Den programmatiska grundtanken i denna essä är att biblioteket som institution och bibliotekarierna som yrkesgrupp ska bli mäktigare.  De övriga makternas makt ska i motsvarande grad minska.  Uppgiften består således i att upprätta en ny maktdelning och maktbalans mellan de traditionella statsmakterna och bibliotekets makt.
 

Mikael Böök om Biblioteksaktivisten, en snabb reflexion om läget:

Det pågår en dragkamp om folkbiblioteken.  Finans- och makteliten anser att loppet är kört och skulle antagligen helst vilja behålla bara de största och ytligt sett finaste stadsbiblioteken som ett skyltfönster för sin version av demokrati och frihet.

Folkopinionen som har stött och vill fortsätta stöda folkbiblioteken är delad i ja-sägare och nej-sägare.

Ja-sägarnas opinionsbildare, som är tongivande, är benägna att kompromissa med makteliten och att anpassa sig till dess politik.  De föreslår ständigt nya funktioner och aktiviteter för "mötesrummen" i stället för läsfrämjande och folkbildning.

En annan del av opinionen, nej-sägarna, motsätter sig den neoliberala politiken (nedmonteringen av alla offentliga tjänster mm.)  De försöker höja sin röst mot t ex utlåning av slagborrar i biblioteken och för status quo i bibliotekssektorn men står på det stora hela lika handfallna inför den informationsteknologiska utvecklingen som jasägarna.

Ovanstående bild av opinionsläget är naturligtvis alltför ytlig.  Dragkampen om biblioteken handlar inte om att bevara status quo.  I grunden handlar den om kontrollen över informationen och därmed om makten i samhället.  Den handlar också om kontrollen över "mänsklighetens enda pålitliga minne", dvs biblioteket enligt Schopenhauers defintion.  Tesen i boken Biblioteksaktivisten, nämligen att det är biblioteken och bibliotekarierna som bör råda över den nya informationsteknologin, förblir tillsvidare svårsmält.  Den omfattas närmast av scifi-författare som Jon Bing och utopister som Mikael Böök.

Vi får hopas att nej-sägarnas antal växer och att det bland dem finns ett växande antal som radikaliseras i sin vision av informationssamhället.

Fast utrensningen av ordet radikal ur mänsklighetens politiska minne, eller åtminstone av ordets positiva konnotationer, har ju redan påbörjats.

Mikael Böök

 

Hardcore bibliotekpolitikk

 

Ur https://bibliotekettarsaka.com/2018/08/21/hardcore-bibliotekpolitikk

 

For fem år siden kom det ut i Finland den råeste bibliotekpolitiske boka vi har vært borti.  Den er smertelig eksistensiell på vegne av institusjonen og samtidig himmelstrebende utopistisk.  Vi snakker om artikkel- og essaysamlinga Biblioteksaktivisten av Mikael Böök.  Og vi skal ikke si så mye mer her, for godeste Böök er vår medblogger.

 

    Det noe spesielle, som bør nevnes, er at boka i disse dager er kommet ut på ny, i et annet land, men på samme språk.  Nødvendigvis må det bli Sverige.  Forlegger Hesham Bahari skal ha kommet over førsteutgaven og mente spontant at den var så viktig at en nyutgivelse og presentasjon for svenske lesere var tvingende nødvendig.

 

    Apropos det eksistensielle:  Mikael Böök sier det sjøl sånn på vaskeseddelen:  «Det pågår en dragkamp om folkbiblioteken.  Finans- och makteliten anser att loppet är kört och skulle antagligen helst vilja behålla bara de största och ytligt sett finaste stadsbiblioteken som ett skyltfönster för sin version av demokrati och frihet».

 

Boken "Bibioteksaktivisten" kan beställas hos din Bokhandlare


RSS 2.0