Tycker Mona Sahlin och Liza Marklund också att en halv miljon döda barn kan vara "värt priset"?
Tycker Mona Sahlin och Liza Marklund också
att en halv miljon döda barn kan vara "värt priset"?
Anna Lindh vänder sig i sin grav idag!
Jag skulle precis skriva några rader till årsminnet av den 11 september när jag fick ett mail som berättar om den nya mottagaren av Anna Lindhs pris för 2013 (i stiftelsen som delar ut priset sitter bl.a. Mona Sahlin och Liza Marklund). Pristagaren är krigshetsaren och barnahataren Madeleine Albright! USA:s utrikesminister som under en intervju tyckte att en halv miljon döda irakiska barn är värt priset för att ta över Iraks olja. Kan Sverige hamna mycket lägre än så? Nästa steg blir att arrestera alla som vägrar titta på Aktuellt och läsa DN eller en annan av etablissemanget sanktionerade hypnoskanaler. Meningen är att du som låter dig föras bakom ljuset för att fortsätta tjäna en slant och se fram emot din pension, aldrig ska ha chansen till att ifrågasätta dem som för dig bakom ljuset, tvärtom, du ska betrakta dem som dina välgörare.
Min fråga till Sahlin och Marklund är enkel: Har ni godkänt valet av Albright som pristagare? Om ni inte har gjort det, då bör ni säga upp ert uppdrag i denna skamfilade stiftelse. Annars har ni sett till att vanhedra både ert och Anna Lindhs minne!
Det slog mig faktiskt, något som jag måste ha förträngt, att Lindh dödades just den 11 september! I Aftonbladet kan vi läsa en indignerad Åsa som tycker att valet är lite för magstarkt, åtminstone ur de döda irakiska barnens perspektiv, om de nu hade kunnat överleva sanktioner och krig. Annars får vi läsa också om hur Lindh var en "kontroversiell" politiker, då både höger- och vänsterfolk hade sina reservationer beträffande hennes roll som utrikesminister. Det var ju inte så enkelt att skilja mellan socialdemokrater och moderater, då som nu.
Men det jag kommer ihåg från året innan Lindh mördats var inte alls svenskarnas diskussioner kring hennes politik. Det jag minns är 2 saker. Först en lång presskonferens där hon visade röda ögat mot Israel och lovade personligen stödja palestiniernas mänskliga rättigheter (det var ju i efterdyningarna av Israels bärsärkagång på Västbanken och i Gaza 2002). Och den andra var hennes starka tal på FN:s möte i Geneve där hon tog klart avstånd från krig som lösning på världens problem (och det var i samband förstås med USA:s invasion av Irak 2003, några månader innan hon mördades). Dessa två "saker" ser jag dock aldrig omnämnda i några som helst medier i Sverige. Presskonferensen är förmodligen borttagen från youtube, om ingen har sparat den, och talet i Geneve är bortglömt. Det enda man vill minnas idag är att Anna Lindh har inte varit helt okontroversiell. "Varför" hon inte var det, ska man inte bry sig om!
Mitt enda möte med henne var i Alexandria, Egypten, i samband med invigningen av Svenska Institutet där. En liten kvinna med en liten ryggsäck som hon bar på hela tiden, enkla kläder och tennisskor, och som representerade Sverige. Egyptens utrikesminister Amr Mousa, som också var inbjuden till invigningen, såg ut som en pansarbil i jämförelse, kvadratisk med sin stela kostym, skrikiga slips och ständigt omgiven av sina gorillor. Kvinnan som röt mot Israel och krigshetsarna inför FN måste vända sig i sin grav idag, nu när stiftelsen som skapats för att hedra hennes minne har till slut lyckats vanhedra det istället. Det är Den Stora Skammens Dag för mig! Inte bara "ett provocerande val" som Aftonbladet rubricerar Linderborgs artikel med. Aldrig hade jag trott att jag skulle få leva för att se mitt älskade Sverige hamna så lågt!
Trackback
