Utdrag ur "Motsägelser om 11 september" av David Ray Griffin

 
 
3

Hördes Dick Cheney bekräfta en order att inte ingripa?


Som vi såg i Norman Minetas vittnesmål inför 11 september-kommissionen den 23 maj 2003 i förra kapitlet, sade han att han anlände till PEOC, där vicepresident Cheney hade befälet, ”omkring kl. 9.20.” Under vittnesmålet berättade han om en episod som rimligen kan tolkas som Cheneys bekräftelse av en order till luftförsvaret att inte ingripa.

Minetas vittnesmål

I sitt vittnesmål inför kommissionen beskrev Mineta följande episod: Medan flygplanet närmade sig Pentagon kom en ung man in flera gånger och sa till vicepresidenten: ”Planet är 80 km borta. Planet är 50 km borta.” Och när det minskade till ”planet är 15 km borta”, sa den unge mannen också till vicepresidenten: ”Gäller orderna fortfarande?” Vicepresidenten vände sig om, knyckte på nacken och sa: ”Det är klart att orderna fortfarande gäller. Har ni hört nånting annat?”(1)

På fråga av kommissionsledamoten Timothy Roemer hur lång tid efter hans ankomst som denna replikväxling ägde rum, sade Mineta, som vi såg i förra kapitlet: ”Troligen cirka fem eller sex minuter.” Det torde, som Roemer påpekade, ha varit ”omkring 9.25 eller 9.26.”

Ett problem som Minetas vittnesmål skapade var att det innebar att Cheney och militära befattningshavare visste att flygplan närmade sig Washington omkring tolv minuter innan Pentagon träffades 9.38.

Detta motsäger direkt den officiella redogörelsen, enligt vilken militären inte visste att ett flygplan närmade sig Pentagon förrän 9.36, så att man med kommissionens ord ”som mest hade en eller två minuter på sig för att reagera på det oidentifierade plan som närmade sig Washington.”(2) Det påståendet är väsentligt för att förklara bl a varför Pentagon inte hade utrymts innan det träffades – ett faktum som resulterade i 125 döda. Rumsfelds talesman sade, när han tillfrågades varför denna utrymning inte gjordes: ”Pentagon visste helt enkelt inte om att detta flygplan var på väg mot oss.”(3)

Ännu mer problematisk är frågan om ”ordernas” karaktär. Mineta antog, sade han, att de var order om att skjuta ner planet. Men inget plan som närmade sig Washington sköts ner, enligt mångas förmenande. Ett annat problem med Minetas tolkning var att den gjorde episoden obegriplig. Hade Cheney givit den väntade ordern – att skjuta ner ett flygplan som närmade sig det strängt förbjudna luftrummet över Washington – skulle det inte, har kritiker hävdat, funnits något skäl för den unge mannen att fråga om orderna fortfarande gällde. Hans fråga var meningsfull bara om orderna var att göra något ovanligt – att inte skjuta ner planet. Det misstänktes därför att Mineta utan att inse det hade rapporterat att han hört Cheney bekräfta order att inte ingripa, innebärande order att frångå standardproceduren.

Misstanken undanröjs

Grunden för denna misstanke undanröjdes av de redogörelser för Cheneys handlande den morgonen som gavs av de flesta ledande media och senare av kommissionen. Medias berättelser publicerades alla innan Mineta vittnade inför kommissionen 2003. Men Mineta hade berättat om Cheney och den unge mannen i ett BBC-program, ”Clear the Skies”,(4) som sändes på första årsdagen av 11 september. Och han kan ha berättat det även tidigare. I den mån medias artiklar undanröjde grunden för misstanken att Mineta hörde Cheneys bekräftelse av en order att inte ingripa, kunde de därför ha varit reaktioner på Minetas berättelse, även om de publicerades före hans vittnesmål 2003 inför kommissionen.
 
Tiden ändras

Ett sätt att undanröja misstanken vore att helt enkelt säga att Cheney inte kom ner i PEOC förrän senare. Tre uppmärksammade TV-program på första årsdagen av 11 september – ett av CNN och två av ABC (5) – uppgav att Cheney kom ner i PEOC tillräckligt tidigt för att den av Mineta relaterade episoden kunde ha inträffat. De två ABC-programmen innehöll t o m Minetas bekräftelse. Men de flesta TV- och tidningsrapporter menade att Cheney kom för sent för att episoden skulle ha inträffat – antingen precis före attacken mot Pentagon,(6) precis efter den(7) eller, som Evan Thomas uppgav i Newsweek den 31 december 2001 (se föregående kapitel), inte förrän 9.58.(8) Fastän var och en av dessa tre redogörelser motsade de två andra, uteslöt de alla möjligheter av att Cheney efter att ha fått veta att ett plan närmade sig Pentagon omkring 12 minuter före attacken skulle blivit tillfrågad om ”orderna” fortfarande gällde.

Kommissionen gjorde sedan Evan Thomas uppgifter i Newsweek till den officiella ståndpunkten. Enligt dessa uppgifter anlände fru Cheney och mötte vicepresidenten i tunneln just som han ”fått veta att Pentagon hade träffats”, medan han talade i telefon med presidenten. Och sedan, sade Thomas: ”Strax före 10 leddes paret Cheney in i PEOC:s konferensrum... de tittade på TV-skärmarna. Det var 9.58.” Kommissionsrapporten säger: ”Det finns motstridande uppgifter om när vicepresidenten anlände till konferensskyddsrummet. Vi har dragit slutsatsen av tillgänglig bevisning, att vicepresidenten anlände till rummet strax före 10.00, kanske 9.58.”(9)
Intressant nog finns det föga samband mellan de olika nyhets­artiklarnas datum och tidpunkten till vilken de förlägger Cheneys ankomst till PEOC. Utifrån antagandet att de flesta av dessa artiklar grundades på intervjuer med och/eller andra uttalanden av Cheney själv, kunde man misstänka att ankomsttiden skulle ha förlagts senare och senare, så att ju senare artikeln var desto närmare skulle den stämma överens med kommissionens ståndpunkt 2004. Så var emellertid inte fallet.

I Evan Thomas’ intervju den 19 november 2001 med Cheney för artikeln i Newsweek uppgav denne mycket riktigt en senare tid för sin ankomst till PEOC än han gjort vid intervjun den 16 september på Meet the Press, då han påstod att han fått vetskap om attacken mot Pentagon efter ankomsten till PEOC, inte före. Annars finner man föga samband. Faktum är att de två artiklar som kom närmast den slutliga ståndpunkten var två av de tidigaste.
Den enda artikel som har med alla huvudpunkterna i den slutliga ståndpunkten – [Cheney] gick sent ner i korridoren, fick höra om attacken mot Pentagon i korridoren, kom inte till PEOC förrän strax före 10.00 – är Evan Thomas’ artikel i Newsweek, som kom ut den 31 december 2001.

Den artikel som näst bäst föregriper den slutliga ståndpunkten är den i Washington Post av Dan Balz och Bob Woodward, nämnd i förra kapitlet, som publicerades den 27 januari 2002, en knapp månad efter Thomas’ historia i Newsweek. I Balz-Woodwards artikel kom Cheney till PEOC 9.45, till skillnad från uppgiften i Thomas’ artikel. Men liksom i Thomas’ artikel fick Cheney reda på attacken mot Pentagon medan han ännu var i korridoren. Den hade också med en detalj i den slutliga ståndpunkten som inte finns med i Thomas’ historia: Cheney tittade på TV medan han var i korridoren.

Fastän dessa två artiklar föregriper den ståndpunkt som skulle bli kommissionens, uppgav de flesta andra nyhetsrapporterna – t ex en artikel i New York Times den 16 oktober 2001 (10) – att Cheney anlände till PEOC strax innan Pentagon träffades. Bland dessa artiklar finns ett NBC-program på första årsdagen av 11 september och ett BBC-program sänt tre dagar tidigare.(11) Dessa program, som förbigick påståendena i Thomas och Balz- och Woodwards artiklar med tystnad, verkar ha inspirerats av Cheneys uttalanden den 16 september på Meet the Press.

Vidare: de två ABC-program som sändes under veckan ett år efter den 11 september och som byggde på intervjuer gjorda av Peter Jennings, ignorerade Cheneys ståndpunkt i Meet the Press till förmån för Minetas ståndpunkt, enligt vilken Cheney kom till PEOC omkring 9.15. Dessa artiklar innehöll också Minetas redogörelse för samtalet mellan Cheney och den unge mannen. Det skulle vara intressant att veta, varför ABC, som i dessa program bekräftar Andrew Cards tillrättalagda framställning när president Bush lämnade klassrummet i Sarasota (som vi såg i kapitel 1), inte hade övertalats att bekräfta någon av Cheneys ändrade uppgifter om sin ankomst till PEOC. Kanske det var därför att Peter Jennings, som hade intervjuat Mineta direkt, fann hans historia trovärdig.

I vart fall sopades Minetas och Cheneys redogörelser i Meet the Press under mattan av kommissionens beslut att bekräfta den version som Cheney gett Newsweeks Evan Thomas. Fastän den stred mot Norman Minetas offentliga vittnesmål inför kommissionen och även mot Cheneys egen tidigare framställning för Tim Russert på Meet the Press, blev den den officiella versionen bara därför att den godkänts av kommissionen, trots att den fram till dess i hög grad varit en minoritets uppfattning. Faktum är, som påpekades i förra kapitlet, att utskriften av Cheney-intervjun i Newsweek är det enda dokument som kommissionen kunnat hänvisa till som stöd för sitt påstående att Cheney inte anlände till PEOC förrän strax före 10.00.

Inte desto mindre uteslöt kommissionen på det sättet den möjliga sanningen i Minetas farliga historia, för att få oss att tro att Mineta vittnade felaktigt om att Cheney bekräftade en order att inte ingripa.

Alternativa versioner
om det inkommande flygplanet i Washington

Ett annat sätt för nyhetsprogram och kommissionen att undvika denna tolkning var att servera en alternativ version av historien om ett inkommande flygplan. Åtminstone fyra sådana versioner dök upp.

En version, som avviker minst från Minetas historia, finns i Balz- och Woodwards artikel i Washington Post. Liksom Minetas egen historia nämner denna variant rapporterna om det inkommande planet och knyter den till Mineta: Minister Norman Y. Mineta... hade telefonkontakt med Federal Aviation Administrations ledningscentral, som övervakade Flight 77, när det rusade mot Washington med radarspår var sjätte sekund. Det kom rapporter om att planet var 80 km borta, 50 km borta, 15 km borta – tills bunkern fick höra att det hade inträffat en explosion vid Pentagon.(12)

Denna artikel knöt dessa uppgifter till Mineta, däremot inte till Cheney, som enligt Balz och Woodward fortfarande befann sig i korridoren vid den tidpunkten. Balz och Woodward skrev heller ingenting om några ”order”. Dessutom beskrev de dessa rapporter som så sena – just före attacken på Pentagon – att det inte skulle ha funnits tid att vare sig återkalla eller bekräfta några ”order”.

En annan version av historien om det inkommande flygplanet gavs i det CNN-program som sändes den första årsdagen av 11 september. Som nämnts tidigare sades i det programmet liksom i Clarkes och Minetas redogörelser, att Cheney fördes ner till PEOC kort efter att det andra tornet hade träffats. Programmet hade faktiskt rubriken ”Cheney minns när han tog befäl i bunkern”. Det nämnde emellertid inte Minetas historia om ett flygplan som närmade sig innan Pentagon träffades. I stället innehöll det en liknande historia om United Flight 93, berättad, med lite hjälp av Cheney, av Josh Bolten, som vid den tiden var Vita husets vice stabschef. Historien löd så här: Efter att planen träffade tvillingtornen flög ett tredje in i Pentagon. Cheney hörde sedan en rapport att ett plan över Pennsylvania höll kurs mot Washington. En militär adjutant bad Cheney två gånger om tillstånd att skjuta ner det.

”Vicepresidenten sa ja igen”, erinrade sig Josh Bolten, Vita husets vice stabschef. ” Adjutanten frågade då en tredje gång. Han sa: ’Är det en bekräftelse av tillstånd att ingripa, Sir?’ Och vicepresidenten – vars röst lät lite irriterad – svarade: ’Jag sa ja’.”

Det var en kort markering från en man som visste att det var han som angav tonen i Vita huset under krisen.
”Jag tror det fanns en underton av vrede där. Men det var mer en fråga om beslutsamhet. Man vill inte låta sin vrede fördunkla sitt omdöme i ett ögonblick som det här”, sade Cheney.

Denna historia har med två av huvudpunkterna i Minetas redogörelse: tre replikväxlingar mellan Cheney och en militär adjutant åtföljda av Cheneys bekräftande men arga svar i den tredje.

Men där fanns också tre avgörande skillnader: Replikväxlingarna kom efter, inte före attacken mot Pentagon; orderna var helt klart att skjuta ner ett plan i stället för att hålla dörren öppen för mer än en tolkning, och planet i fråga var United 93, inte American 77. Historien kunde därför tjäna som ett ”korrektiv” till Minetas berättelse och tala om för folk som hört den att, fastän en sådan episod faktiskt inträffat, så avsåg den Cheneys order att skjuta ner United 93, inte ordern att inte skjuta ner det plan som närmade sig Pentagon.

Fastän denna CNN-version uteslöt allt samband mellan det inkommande flygplanet och såväl Cheney som attacken mot Pentagon, var den emellertid inte användbar för kommissionen, eftersom denna valt ståndpunkten att Cheney inte kom till PEOC förrän nästan kl. 10.00 och inte, som diskuteras i nästa kapitel, gav något tillstånd om nedskjutning förrän efter 10.10.

En tredje version om det inkommande flygplanet berättades intressant nog av Balz och Woodward. Efter att ha lämnat den ovan diskuterade redogörelsen, som beskrev en episod som inträffade före attacken på Pentagon och inbegrep Mineta men inte Cheney, kom de med en annan variant av en episod, som sades ha inträffat efter 9.55. Då hade Cheney just fått presidentens bemyndigande att skjuta ner planet. Artikeln av Balz-Woodward, som kan ses som en syntes av Minetas och Bolten-CNN:s versioner, löd så här:

I Vita husets bunker kom en militär adjutant fram till vicepresidenten.
”Det finns ett plan 130 km bort,” sade han .”Det finns ett jaktplan i området. Ska vi ingripa?”
”Ja”, svarade Cheney utan att tveka.
Kring vicepresidenten fanns Rice, Vita husets vice stabschef Joshua Bolten och I. Lewis ”Scooter” Libby, Cheneys stabschef. De blev nervösa när adjutanten upprepade frågan, denna gången med ännu mer eftertryck. Planet var nu 100 km bort. ”Ska vi ingripa?” tillfrågades Cheney.
”Ja”, svarade han igen.
När planet kom närmare, upprepade adjutanten frågan. ”Gäller ordern fortfarande?”
”Det är klart den gör”, snäste Cheney av.

Efter att ha förtigit Cheneys roll i Minetas berättelse och reducerat den till en mening (”Det kom rapporter om att planet var 80 km bort, 50 km bort, 15 km bort”) förde Balz och Woodward flera detaljer från den berättelsen till en episod som ägde rum 30 minuter senare, när United 93 närmade sig Washington: en militär adjutant som informerar Cheney om läget tre gånger, frågan ”Gäller ordern fortfarande?” (nästan ordagrant som Minetas ”Gäller orderna fortfarande?”) och Cheneys förargade svar ”Det är klart den gör” (mycket likt Minetas ”Det är klart att orderna fortfarande gäller.”) Resultatet blev att centrala detaljer i Minetas berättelse, som avsåg ett plan som närmade sig Pentagon, nu hamnade i en historia som avsåg United 93.

Inte ens denna tredje version om det inkommande planet kunde utan vidare övertas av kommissionen eftersom den hävdade att Cheney inte kom till PEOC förrän nästan 10.00 och att militären inte visste om kapningen av United 93 förrän planet hade kraschat.

Därför presenterar kommissionens rapport en fjärde version av historien om det inkommande planet, vilken i stort är baserad på anteckningar av Lynne Cheney och Lewis ”Scooter” Libby.(13) Enligt denna version inträffade episoden ännu senare: Kl. 10.02 började signalisterna i skyddsrummet ta emot rapporter från Secret Service om ett ingående flygplan... Någon gång mellan 10.10 och 10.15 meddelade en militär adjutant vicepresidenten och andra att planet var 130 km bort. Vicepresident Cheney fick anhållan om tillstånd att ingripa mot planet... Vicepresidenten bemyndigade jaktplan att ingripa mot det ingående planet. Adjutanten återvände några minuter senare, troligen mellan 10.12 och 10.18, och sade att planet var 100 km bort. Han anhöll åter om tillstånd att ingripa. Vicepresidenten sade åter ja... Vita husets vice stabschef Joshua  – ... hörde replikväxlingarna och... föreslog vicepresidenten att ta kontakt med presidenten och få ordern att ingripa bekräftad... Vicepresidenten noterades ha ringt presidenten 10.18 och fört ett två minuters samtal som utverkade bekräftelsen.(14)

Kommissionen skriver här att Cheney förvisso samtalade med en militär adjutant som upprepade gånger informerade honom om ett inkommande plan. I dess version går det emellertid inte att tolka episoden så att det avser antingen en order att inte ingripa mot ett plan som närmade sig Pentagon eller en order om nedskjutning som kunde ha resulterat i att United 93 störtat. Minetas farliga berättelse hade ersatts av en totalt harmlös version av historien om det inkommande planet.(15)

Slutsats

Det är tydligt att alla de alternativa redogörelserna inte kan vara sanna. Även om kommissionens historia om det inkommande planet skulle vara det enda alternativet man tar hänsyn till, kan den och Minetas redogörelse inte båda vara sanna.

Det finns i själva verket tre skäl att misstänka att den korrektaste redogörelsen är den som Mineta gett. För det första hade han inget klart motiv att ljuga. För det andra har han nyligen bekräftat sin redogörelse och förklarat att vicepresidenten (tillsammans med fru Cheney) redan var där när han (Mineta) anlände till PEOC omkring 9.20 och förklarat att samtalet mellan Cheney och den unge mannen definitivt ägde rum före attacken mot Pentagon. För det tredje verkar de olika alternativa redogörelserna i första hand ha tillkommit för att förta intrycket av att Cheney bekräftat ordern att inte skjuta ner ett flygplan som närmade Pentagon, ett intryck som den av Mineta rapporterade episoden utan tvivel gav.

Kongressen och pressen måste avgöra om Minetas framställning verkligen är sann och, om den är det, varför och av vem de osanna redogörelserna fabricerats.

◊◊◊
 
Litteratur om 9/11 på svenska
 

* Andreas von Bülow, f.d. teknik- och forskningsminister i Västtyskland (“CIA och 11 september: Den internationella terrorismen och säkerhetstjänsternas roll”)

* Eric Laurent, f.d. utrikeskorrespondent för Le Figaro (“Gåtorna kring 11 september” & “Bushs okända värld”)

* David Ray Griffin, professor i religionsfilosofi och teologi med över 40 vetenskapliga publikationer på sin meritlista (“WTC 7 och dess mystiska kollaps”, “Motsägelser om 11 september” och “Usama bin Ladin: död eller levande?”)
 

Böckerna kan beställas hos din bokhandlare eller lånas på bibliotek.
 

* Eric Laurent är en av Frankrikes mest kända journalister (Le Figaro) och en bästsäljande författare vars böcker om Bushdynastin filmatiserades och till och med visades på svensk teve, dock utan att nämna att böckerna fanns utgivna på svenska!
 
* Andreas von Bülow är före detta teknologi- och forskningsminister under Schmidts regering i dåvarande Västtyskland samt ledamot för socialdemokraterna i tyska riksdagen under 25 år och en stor auktoritet på underrättelsetjänster.
 
* David Ray Griffin är professor i teologi och religionshistoria med ett fyrtiotal vetenskapliga publikationer bakom sig. Bland annat “Physics and the Ultimate Significance of Time”, “The Reenchantment of Science”, och “Religion and Scientific Naturalism: Overcoming the Conflicts”. Tio av hans böcker har handlat om 11 september. “The New Pearl Harbor Revisited: 9/11, the Cover-up and the Exposé”, valdes till “Pick of the Week” av Publishers Weekly i november 2008.
 

BOKEN KAN BESTÄLLAS HOS DIN BOKHANDLARE

 eller Mejla en rad till [email protected] och beställ den direkt av förlaget.
Glöm inte ange fullständigt namn, adress och telefonnummer. 
För priser och mer info se www.alhambra.se

Trackback
RSS 2.0