Jesuiten och "Skallen": Fenomenet människan

Paleontologisk expedition med jesuitpatern Teilhard de Chardin till höger
 
 
Hur blev människan människa? Och varför? Skapades hon av Gud på den sjätte dagen, som Gamla testamentet berättar, för att bli hans avbild? Eller är hon en produkt av en pågående automatisk utvecklingsprocess utan mening, Darwins evolutionslära? I länder som USA och Polen diskuteras vilket skolbarnen skall få lära sig.
 

I boken "Fenomenet människan" tar en troende kristen ställning: människan är en skapelse av evolutionen.

 

Pierre Teilhard de Chardin (1881-1955), jesuitpater och paleontolog, bjuder oss med på en fascinerande resa genom vår planets utvecklingshistoria under ofattbara tidrymder från atomernas och de första cellernas värld till människans. Det är utvecklingen på det "inre", psykiska planet, som han intresserar sig för, utvecklingen till en allt högre grad av medvetande, till den mänskliga tanken. Det är den som sedan "artificiellt" driver evolutionen vidare, mot en kulturell och social globalisering.

 

Someday, after mastering the winds, the waves, the tides and gravity,
we shall harness for God the energies of love, and then,
for a second time in the history of the world, man will have discovered fire.

Pierre Teilhard de Chardin

 

Chardin som sjukskötare under Första världskriget. Tidigare hade han arbetat som lärare i Egypten och efter kriget ägnade han sig heltid åt paleontologiska expeditioner i Kina (upptäckten av homo pekinensis/ Pekingmänniskan) och Sydafrika bl.a.
 
 
 
Chardin, tredje från höger i Kina på 1920-talet.
 
 
 

Men evolutionen gör inte halt, den fortsätter sitt sökande för att i en avlägsen framtid - och här blir vetenskapsmannen mystiker - nå sin fulländning i en punkt, en transcendent riktpunkt, som han kallar Omega - eller Gud.

 

Pierre Teilhard de Chardin (1881-1955) var jesuitpater och paleontolog. Som ung ordensbroder undervisade han i fysik och kemi vid jesuitkollegiet i Kairo. Efter fördjupade studier i geologi och paleontologi - och tjänstgöring som sjukvårdare i första världskriget - doktorerade han 1922 vid Sorbonne. Under 1920-talet deltog han i olika paleontologiska expeditioner till Kina. Där kom han att stanna i tjugo år. I Peking färdigställde han manus till sitt huvudverk Fenomenet människan, där han utgår från Darwins evolutionslära. Men katolska kyrkan vägrade honom tryckningstillstånd: boken hade överskridit gränsen mellan vetenskapens och trons domäner.

 

Sina fyra sista år bodde han i New York, knuten till Wenner-Gren-stiftelsen för antropologisk forskning. Efter hans död behövdes inget tryckningstillstånd, boken kunde publiceras.

 

BOKEN KAN BESTÄLLAS HOS DIN BOKHANDLARE

 eller Mejla en rad till [email protected] och beställ den direkt av förlaget.
Glöm inte ange fullständigt namn, adress och telefonnummer. 
För priser och mer info se www.alhambra.se

 

Förord av Ivar Harrie
Inledning av Julian Huxley
Övers. från franska Karin Stolpe
Originalets titel:  Le Phénomène Humain
Inbunden / 370 sidor

 

 

 

 

Citat ur boken

 

Denna biologiska invasion av en ny animal typ, som steg för steg eliminerar eller tar i sin tjänst alla former av liv som inte är mänskliga; denna oemotståndliga lavin av åkerfält och fabriker, detta ständigt allt väldigare byggande med materia och idéer! Säger inte alla dessa tecken, som vi dagligen ser utan att ens försöka tyda dem rätt, att någonting har hänt som förändrar hela vår planet?

 

Världens utväg, framtidens port, ingången till det "övermänskliga" öppnar sig varken för några få gynnade individer eller för ett ensamt folk, som skulle vara utvalt framför andra. Portarna öppnar sig först när alla tillsammans skjuter på i en riktning där alla kan förenas — för att till sist nå sin fulländning i en jordens andliga förnyelse.

 

Förgäves försöker vi för att slippa ändra på våra vanor lösa mellanfolkliga konflikter genom gränsregleringar; eller betrakta mänsklighetens outnyttjade verksamhetslust som "fritid" att utfylla med förströelser. Så hastigt som händelserna nu utvecklar sig kommer vi snart att törna hårt emot varandra, och något kommer att explodera om vi envisas att vilja använda de materiella och andliga krafter, som från och med nu är av världsformat, till att skydda våra gamla ruckel.

 

Fredliga erövringar, arbete i glädje: detta — och inte makt som står mot makt — är vad som väntar oss i ett världens inre samväxande till ett helt, ett enigt uppbyggande av en jordanda.

 

Men hur kommer det sig att våra första försök att nå det stora målet inte tycks ha annan effekt än att driva oss ännu längre därifrån ... ?

 

Genom själva sin logik leder oss våra bemödanden att koordinera och organisera linjerna i världen, när vi väl avvisat individualismens och raslärans irrläror, fram till perspektiv påminnande om de första filantropernas ursprungliga intuition. Ingen framtida utveckling att vänta för människan annat än i förening med alla andra människor. Gårdagens drömmare anade att det förhöll sig så. I viss mening ser vi detsamma som de såg. Men vad vi bättre än de inser, helt enkelt därför att vi "står på deras axlar", det är mänsklighetens kosmiska rötter; det är också det särskilda fysiska råmaterial som den är gjord av; slutligen dess specifika natur, som de bara kunde ana och som vi, för att undgå att se, måste blunda för med vett och vilja.

 

 

We are not human beings having a spiritual experience. 

We are spiritual beings having a human experience.

Pierre Teilhard de Chardin

 

 
 

Teilhard de Chardin and the Noosphere
A Foreboding of the Internet

 

Crucial to the process of human evolution, i.e. to progress is, in Teilhard's view, scientific research. In the past such investigations were isolated, sometimes no more than the hobbies of individuals. "Today we find the reverse: research students are numbered in the hundreds of thousands-soon to be millions-and they are no longer distributed superficially and at random over the globe, but are functionally linked together in a vast organic system that will remain in the future indispensable to the life of the community." (p. 106) One can't but think of today's "Internet," yet this was written forty-six years ago.

 

Indeed, Teilhard was acquainted with the early forms of the key element in that "organic system." He writes, "And here I am thinking of those astonishing electronic machines (the starting-point and hope of the young science of cybernetics), by which our mental capacity to calculate and combine is reinforced and multiplied by the process and to a degree that herald as astonishing advances in this direction as those that optical science has already produced for our power of vision." (p. 110) Obviously Teilhard had only a faint hint as what was actually to occur.

 

But what of the ultimate future, if any. Teilhard says there are no guarantees, "synthesis implies risk." "Life is less certain than death." (p. 117) However, if evolution does in fact reach a final stage it will be "the self-subsistent centre and absolutely final principle of irreversibility and personalization: the one and only true Omega." (p. 121) Teilhard's hope for the future of the noosphere is found in what he called the "Omega Point," perhaps the most controversial aspect of his thought. To understand it, we return to The Phenomenon of Man.

 

Rev. Phillip J. Cunningham is a retired priest living in San Francisco. He graduated from UCLA, taught at the Johns Hopkins Unversity, served as a priest in Venezuela and Rome and currently writes and lectures on Bible studies.

Trackback
RSS 2.0