bahari.blogg.se

 

 

Jag har talat mycket om den tunna skillnaden

mellan kvinnor och träd,

om den förföriska jorden och om ett land

vars stämpel jag inte kunde hitta i mitt pass.

Jag frågar er, ärade damer och herrar:

Har alla människor rätt till sin jord, som ni påstår?

Och var, i så fall, är min lilla hydda, och var är jag?

Kongressalen applåderade tre minuter utöver det vanliga,

tre minuter av frihet och erkännande.

Kongressen sanktionerade vår rätt att återvända,

likt alla höns och alla hästar, till en dröm av sten.

Jag skakar hand med dem, en och en, sedan bugar jag...

Min resa för mig sedan till ett annat land,

och där skall jag tala om skillnaden

mellan hägringen och regnet.

Jag frågar er, ärade damer och herrar:

Har alla människor rätt att återvända till sin jord?

 

 

Mahmoud Darwish, ur diktsamlingen "Färre rosor" 
(tolkning av Hesham Bahari, utgiven i antologin "Färre rosor", 1989)

 

 

 

 

 

Där är dörren. Bakom den finns hjärtats paradis. Alla våra saker fylls av mognadens saft. Men dörren är dörren, liknelsens och berättelsens dörr, septemberdörren, celldörren som skickar fälten tillbaka till vetets groddar. Dörren har ingen dörr men jag kan komma in, utanför mig själv, och förälska mig både i det jag ser och det jag inte ser. Kan jorden uppvisa så mycket skönhet utan att dörren har en dörr? Min cell lyser bara över mitt inre. Frid över mig och över ljudväggen! Jag diktade tio dikter för att lovprisa min frihet. Jag älskar himmelsflikarna som smyger sig in genom fängelsets fönsterlucka, en meter av ljus där hästar och min mors småsaker simmar sida vid sida. Lukten av nymalet kaffe i hennes kläder när hon öppnar grinden till hönsflocken. Jag älskar naturen när hösten går över i vinter, jag älskar fängelsevaktens barn, och tidningarna på den fjärran trottoaren. Jag diktade tjugo sånger för att förtala platsen som inte rymmer oss. Min frihet: att vara som de inte vill att jag skall vara. Min frihet: att bredda min cell, att fortsätta sjunga om dörren: dörren som är dörren. Dörren har ingen dörr, men jag kan komma ut, in i mig själv, etc... etc...

 

 

Mahmoud Darwish, ur diktsamlingen "Hiya ughniya, hiya ughniya"
(1985, tolkning av Hesham Bahari, utgiven i antologin "Färre rosor", 1989)