Nixon Baba - Ett utdrag ur "I solens öga" av Ahdaf Soueif m.m.
Sheikh Imam och Ahmad Fouad Negm.
Imam och Negm tillbringade sammanlagt tjugo år i egyptiska fängelser
under Nassers och Sadats tid vid makten (1952-1981).
BOKEN KAN BESTÄLLAS HOS DIN BOKHANDLARE
eller Mejla en rad till [email protected] och beställ den direkt av förlaget.
Glöm inte ange fullständigt namn, adress och telefonnummer.
För priser och mer info se www.alhambra.se
”Det blir ännu vackrare här när det börjar skymma”, säger Lisa entusiastiskt.
”Ja, jag är väldigt lyckligt lottad”, instämmer Asya. Hon tittar på Hisham Badran och undrar hur väl han känner till stugan; hur många eftermiddagar, nätter, han har tillbringat här med Jenny MacRae. Lisa känner tydligen inte alls till något om det. Hon måste i alla fall veta att han varit här förut eftersom han kunde vägen –
”Men det måste vara lite ensamt när er man inte är här – och Dina stannar väl inte så länge till?” säger Lisa.
”Jag har vant mig, ärligt talat”, skrattar Asya. ”Jag säger till alla att jag är van vid det.”
”Det sägs” – Gerald Stone har behållit sina solglasögon på hela eftermiddagen – ”att om man upprepar något tillräckligt ofta tror man till slut på det.”
Hisham vänder sig från banden som han har granskat och tittar på honom.
”Men det är sant –” börjar Asya.
”Vad är det här?” avbryter Hisham. ”Du har ett band av Sheikh Imam? Och det har du aldrig sagt?”
”Dina hade det med sig.”
”Tog du det ut ur landet? Du är mycket modig.”
”Det är inget riktigt band: det är bara något som vi spelade in när han sjöng på universitetet i mars.”
”Men alla hans band är av samma slag, inte sant? Han skriver inte kontrakt och går in i en inspelningsstudio –”
Dina skrattar åt det osannolika i tanken. ”Nej det gör han förstås inte. Men ibland arbetar folk på det första bandet, skär ut extraljud, redigerar avbrott – allt möjligt. Det här är helt obearbetat.”
”Jag har hört talas om Sheikh Imam”, säger Marzouk.
”Det är en gammal, blind man som är protestsångare, mer eller mindre bannlyst av regeringen”, förklarar Asya för Gerald och Lisa.
”Mer eller mindre?” frågar Gerald.
Asya tittar på Dina.
”Han är inte officiellt förbjuden”, förklarar Dina. ”Men myndigheterna gör det svårt för honom att uppträda.”
”Hur då?” frågar Lisa.
”Jo, vi bjöd in honom att sjunga på Kairos universitet tidigare i år och bestämde att det skulle bli i mars –”
”Men inbjudan måste väl vara officiell?” frågar Hisham.
”Ja. Studentföreningen på naturvetenskapliga fakulteten bjöd in honom på uppmaning av vår förening: Kulturella föreningen. Det råkade vara så” – Dina vänder sig till Marzouk – ”att kåren i år leddes av nasserister och oberoende studenter, och så har det inte varit under de två senaste åren då det dominerades av studenter som tillhörde Mabahith –”
”Dina har gått på college i tre år”, flikar Asya in.
”Så sheikhen anländer med poeten Ahmad Fuad Nigm och målaren Muhammad Ali, och då upptäcker vi att alla de stora lektionssalarna i huset har blivit låsta på order av administrationen och bara kan öppnas med dekanens tillåtelse. Då tar vi sheikhen till kafeterian och går för att träffa dekanen, men han vill inte träffa oss och hans sekreterare slingrar sig, och under tiden samlas massor av studenter runt sheikhen i cafeterian. Och sedan kom någon ihåg att det finns en stor hall på insektsavdelningen som är ett annex fristående från huvudbyggnaden och det kan ha glömts bort. Så vi gick dit och den var öppen så att vi kunde ha konserten.”
”Men blev det inga efterräkningar?” frågar Marzouk.
”Dekanen upplöste vår förening för ’att den var en fara för ordningen i colleget’ och bestämde sig för att undersöka hur vår ordförande och sekreterare hade uppträtt – och sedan hände ingenting.”
”Och var det en bra konsert?” frågar Gerald.
”Underbar”, säger Dina.
”Har ni något emot att jag sätter på bandet?” frågar Hisham. ”Jag hörde honom en gång i Alexandria för sex år sedan men jag har varit här sedan folk började göra inspelningar av honom –”
”Klart ska jag sätta på det”, säger Asya. ”Det vill säga – om Gerald och Lisa inte har nåt emot det – bara en kort stund?”
”Inte om du översätter det för oss”, säger Gerald.
”Åh, ni kommer inte att finna det intressant –” börjar Asya.
”Men det är klart vi gör”, säger Lisa som rätar på sig och ser uppmärksam ut.
”Det är så provinsiellt”, fortsätter Asya. ”Det får ingen mening om jag inte kan fylla ut med en massa bakgrundsinformation – och till och med då låter det naivt tack vare den speciella sångstilen.”
”Vi ska försöka ta med det i beräkningen. Ge oss åtminstone en chans”, säger Gerald.
Asya stoppar in bandet i maskinen och trycker på Play. Efter knastret och visslingarna och applåderna slås lutan an och sedan kommer sheikhens grova, raspiga röst:
”Sharraft ya Nixon Baba,
Ya bta’ el-Watergate –”
”Vad säger han?” frågar Lisa, ”är det nåt om Nixon?”
”Jo”, säger Asya, ”han säger att du har hedrat oss, Nixon Baba” – ’Baba’ betyder egentligen ’fader’ men här används det som en titel för låtsad respekt – jag kan inte ärligt talat, nu har han redan övergått till nästa strof och –”
”Vi kan kanske göra en paus?” säger Gerald.
”Men det är första gången Hisham hör det-” säger Asya.
Hisham trycker på Paus-knappen.
”Låt oss höra hela sången, och sedan spolar jag tillbaka och gör paus efter varje strof. Jag skulle gärna vilja höra Asyas översättning.”
”Sharraft ya Nixon Baba,
Ya bta’ el-Watergate –”
Hisham trycker på Paus.
”Som jag sa”, säger Asya, ”säger han: ’Du har hedrat oss, Nixon Baba – ’Baba’ betyder ’fader’ men det används också som här som en titel för låtsad respekt – som i ’Ali Baba’, till exempel – något som antagligen härrör från den indisk-muslimska användningen av arabiska – men saken är den att man också kan tilltala ett barn med ’baba’ som ett smeksamt uttryck – ett slags omkastning: som att kalla honom Store ledare för att han är så liten – och när det då används aggressivt – som i ett gräl mellan två män – får det en förminskande, nedsättande innebörd. Här ryms alltså alla dessa betydelser. I alla fall ’du har hedrat oss, Nixon Baba’ – ’Du har hedrat oss’ är förresten den traditionella hälsningen som man använder när man möter någon som kommer in i ens hem – det är nästan som ’kom in’ här i landet. Det fungerar alltså bara som en hälsning och han använder den så men han aktiverar – ironiskt förstås – betydelsen av att verkligen ha ’hedrat’ oss. ’Du har hedrat oss, Nixon Baba/ O du av Watergate’ antar jag skulle vara den trognaste översättningen – men strukturen ’bita’ el-vaddetnuvar (el – är bara bestämda artikeln före ett substantiv) förutsätter en nära men inte nödvändigtvis definierad förbindelse mellan det första substantivet (personen som beskrivs) och det andra substantivet. Så ’bita’ el-grönsaker’, till exempel, skulle vara någon som sålde grönsaker, medan ’bita’ el-kvinnor’ skulle vara någon som förföljde kvinnor. Nixon är alltså ’bita’ el-Watergate’ vilket antyder att han säljer idén Watergate till någon – säljer sin version av Watergate till allmänheten och ägnar sig åt en politik i stil med Watergate, men gör det på ett allt annat än pompöst sätt utan i stället på gatans språk, på ett skämtsamt grovt sätt. Användningen av ’el-’ för att ytterligare specificera Watergate – ett substantiv som inte behöver definieras närmare – är nödvändig för rytmen och ökar den komiska effekten. Jag är säker på att ni inte vill jag ska fortsätta i den här stilen så det är bäst att vi slutar –”
”Dumheter!” säger Gerald.
”Det är fascinerande”, säger Lisa.
”Asya”, säger Hisham, ”jag lovar att jag njuter av det här. Hör på så ska jag spela upp nästa vers.”
”Amaloulak ima w sima
Salatin el-fool wez-zeit – ”
”Okej då”. Asya tar ett djupt andetag. ” ’Ima’ är ’värd’ eller ’värde’. Han säger: ’De gjorde ett ima för dig’: att göra ett ’ima’ för någon är att uppträda mot honom som om han hade ett värde när han i själva verket inte har något. Då blir det ’De har uppträtt på ett sätt som visar dig uppskattning’ – ’sima’ används alltid som ett idiomatiskt uttryck tillsammans med ’ima’ för rytmens skull. Det betyder förekomst. Det blir: ’förekomsten av något värdefullt’ – det är ju hemskt att det tar så många meningar att översätta, och det får det att verka otympligt och invecklat när det faktiskt är väldigt direkt; det är ett språk som en helt illitterat, obildad kvinna skulle använda till sitt barn –”
”Vem fick honom att verka värdefull, hans pressekreterare?” frågar Lisa.
”Det här var när Nixon besökte arabvärlden – så han talar om araberna – arabledarna”, säger Dina.
”Det kommer på nästa rad”, säger Hisham. ”Asya?”
”Ja. Sultanerna över ’fool’ och ’zeit’. ’Fool’ – det är en sak som alla känner till om Egypten – att ’fool’ är egyptiernas basföda. Särskilt för folk i de mer traditionella och fattiga delarna av samhället – jag tror att de i det närmaste sammanfaller. Det är bruna bönor som kokas länge över mycket svag eld. Det är den billigaste mat man kan få, och att vara ’sultan’ över ’fool’ vittnar om stor fattigdom och efterblivenhet. ’Fool’ kan kryddas på olika sätt. Det enklaste och billigaste är med olja – ’zeit’ – och citron. Så ’fool’ och ’zeit’ hör ihop – men ’zeit’ betyder precis som olja på engelska även bensin. Om man då tar den betydelsen så finns det två kategorier av ’sultan’ : sultanerna över ’fool’ och fattigdom och sultanerna över rikedom och olja. Det finns alldeles tydligt en enorm skillnad mellan de båda kategorierna – men också en likhet – som framhävs av att man läser ’fool och zeit’ som en enhet med bara en sultan – en likhet i attityderna till Nixon och USA. Och ’sultan’ är i sig själv en förklenande titel nuförtiden – utom i folksagor där den åtråvärda prinsessan fortsätter att vara sultanens dotter – eftersom det är ottomanernas turkiska titel för en kung och de betraktades naturligtvis av egyptier och andra araber som förtryckare och parasiter – och för övrigt hade de senare rykte om sig för svaghet och ett utsvävande liv. Att numera kalla en ledare för sultan inrymmer alltså alla dessa övertoner. Men det finns också en annan betydelse av ’salatin’ – vill ni verkligen att jag ska fortsätta, för jag skulle mycket hellre –” Asya vädjar till Hisham Badran.
”Det är klart vi vill att du ska fortsätta”, säger Lisa.
”Det är otroligt så mycket det står för”, säger Gerald Stone.
”Jag är säker på att Sheikh Imam själv skulle vara intresserad av att höra den här tolkningen”, skrattar Dina.
”Okej.” Asya tar ett djupt andetag och föser bort håret från ansiktet. ”’Salatin’ är också pluralis av ’sultaniyyah’ som är en skål, men också hör ihop med galenskap. Ni vet som i en fars när en tokstolle bär en kastrull på huvudet. I en egyptisk fars skulle en tokstolle bära en ’sultaniyyah’ på huvudet. ’Han satte på en sultaniyyah’ betyder att han har blivit tokig. ”
” Farashoulak agda’ sekka,
Min Ras et-Tin ’ala ’Akka
We hnak todkhol ’ala Makka
Wiy’oulu ’aleik haggeit –”
” ’De lade ut den modigaste vägen för dig: från palatset i Ras et-Tin (det är palatset på västra ändan av Alexandrias sjösida – det är den udde som kung Farouk seglade från till exilen) ’till ’Akka’ – det ligger i Palestina. Det är en stad som var allmänt känd för att vara svår att inta under korstågstiden, så någon som är nöjd med sig själv över att ha genomfört ett stordåd kan få den spydiga frågan: ’Jaså, du har öppnat ’Akka?’ ’Och där ska du inträda i Makkah –’ det är Mekkah, den heliga staden i Saudiarabien förstås. ’Och de kommer att säga att du har genomfört pilgrimsfärden’ – du är en ’hadj’ – och det är naturligtvis omöjligt eftersom bara en muslim kan göra hadj. Det här kan tänkas syfta på den tyska propagandan under andra världskriget, när Hitler sades vara ’Hadj Muhammad Hitler’ som ett försök att få vanligt folk att stödja honom.”
”Mahou moulid
Shobash ya-s-hab el-beit –”
” ’Det är en moulid.’ En ’moulid’ är egentligen ett helgons ’födelse’ – liksom julen fast det finns mängder av helgon. Men på grund av hur det firas betyder det också en tid av kaos där allt kan hända. ’Shobash’ är ett verkligt vulgärt skrik för att tilldra sig uppmärksamhet: en kvinna skriker i ett gatuslagsmål för att slå larm om att hon är ute efter att krossa fienden, att hon inte bryr sig om att hon gör skandal – att hon i själva verket vill att folk ska komma och titta. Så det används också som ett tecken på att man gör något orätt – helt skamlöst; man är inte ens anständig nog att göra det i skymundan utan gör det inför öppen ridå. Å andra sidan används det av magdansösen på ett bröllop när hon börjar samla in penninggåvor till bruden. ’Ya-s-hab el-beit’ är återstoden av magdansösens rop. ’El-beit’ är huset, ’ As-hab el-beit’ är folket i huset. Alltså brudens eller brudgummens släkt. Men det förnämsta ’huset’ är ka’ban i Mekkah. Och om man bara säger ’As-hab el-beit’ anses det automatiskt syfta på folket i det huset, profetens hus, det vill säga det folk som är mest hedrat av alla muslimer, och nu hedras av president Nixons besök. Så – man kan säga att där finns en massa strukturell ironi. Och resten är bara repetition. Jag menar, det här ger en antydan om vad som sägs. Hör ni, vad sägs om lite kaffe? Ah, ursäkta mig –”
NIXON BABA
You came Father Nixon
Mr. Watergate
They gave you so many honors
These exploiters of the people.
They festooned the widest path
From Ras-El-Tine to Mecca
So that from there you could go to Acca
And that it could be said he made the pilgrimage.
It was a real traveling circus,
Your benediction, o Parents of the Prophet!
The day of your arrival your agents prepared for you
A beautiful exorcism ritual
Where the whores strutted their stuff
Homos and lowlifes
And where Chamhourèche in person
Made love to the priestess, there were many processions.
A whole retinue of blood suckers followed
Groveling by order of importance,
Of course.
Those who invited you said to you
Come eat some candies and sweets.
And since you are a little naive,
You thought us easy prey.
You were in ruins;
They wanted to help prop you up.
Undesirable partner, I spit in your face,
Disguised as a blessing.
Listen and remember,
Even though you won't be around much longer,
I won't bid you welcome or to go away.
I won't tell you come, or get lost.
But they say, Egyptian flesh is corrosive there,
Where it's wasting away.
For a real traveling circus,
Your benediction, o Parents of the Prophet!
*
ÖVRIGA TITLAR AV AHDAF SOUEIF PÅ SVENSKA
"Kärlekens väv är en stor, underbart långsam och vacker roman ...
ett mästarprov på hur man förvandlar information till levande material."
Marie Peterson, DN
"Soueif nöjer sig inte med ett subtilt och passionerat relationsdrama. Detta är också en idéroman
där dagspolitik, historia, kvinnosyn och kolonialism analyseras. Resultatet befäster bilden
av en författare av rang."
Ulla Siljeholm, BTJ
“Den egyptiska författaren Ahdaf Soueifs roman I solens öga är av den art, att när jag slår igen den efter de åttahundraarton finstilta sidorna känner jag mig tom och undrar vad jag nu ska ta mig för.Ahdaf Soueif tecknar på bredden och på djupet. Man blir nära bekant med alla människor i Asyas familj och närmiljö och får ur egyptisk horisont följa världens utveckling från 1967 till 1980. Bara det är fascinerande, men de verkliga kvaliteterna ligger i det enastående rika porträttet av Asya, ytterst komplext och totalt gestaltat inifrån henne själv. I solens öga är också en roman fylld av stringenta repliker, diskussioner och gräl, och här utvecklas könskonflikter med den mest furiöst strindbergska skärpa. Jag föreställer mig att åtskilliga av Asyas erfarenheter är författarens egna. Tora Palms översättning är alldeles utmärkt och bokförlaget Alhambra har den största heder av denna satsning - tidigare har man också utgivit Ahdaf Soueifs roman Kärlekens väv - och jag väntar ivrigt på fler av hennes romaner på svenska.”
Lennart Bromander, Aftonbladet.
SOUEIFS BÖCKER KAN BESTÄLLAS HOS DIN BOKHANDLARE
eller Mejla en rad till [email protected] och beställ den direkt av förlaget.
Glöm inte ange fullständigt namn, adress och telefonnummer.
För priser och mer info se www.alhambra.se
