Debatt: Kansliets handbok för skribenter
Kansliets handbok för skribenter
Av Leena Krohn
Källa http://www.kolumbus.fi/nya.argus/2019/8/leena-krohn-nya-argus-8-2019.pdf
Den 5 april 2019 gav Statsrådets kansli ut en handbok, vars ursprungliga titel är Countering Information Influence Activities: A handbook for communicators. Texten, som författats vid Lunds universitet, har uppenbarligen beställts av den svenska Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), som också har gett ut den på svenska med titeln Att möta informationspåverkan. Handbok för kommunikatörer. I finsk översättning och bearbetning har handboken fått heta Informaatiovaikuttamiseen vastaaminen. Opas viestijöille. Handboken föreligger också i en finlandssvensk version med samma titel som den rikssvenska.
Varken författaren, översättaren eller den finska redaktören nämns vid namn. I ett förord avtackas visserligen en Dr. James Pamment, men utan någon närmare förklaring. Enligt handboken är ”tillförlitlig kommunikation öppen och transparent”.
Men det är denna publikation inte.
I första kapitlet förklaras vad informationspåverkan är. Definitionen är vid. Till den grad vid, att den kan inrymma allt som skrivs och sägs i offentligheten, ifall det på något håll anses vara störande eller överhuvudtaget kritiskt. Som jag ser det är alla människor som skriver eller talar kommunikatörer, och alla som kommunicerar offentligt är också (informations-) påverkare, hur man än tolkar påverkandet. Den här handboken torde ändå främst rikta sig till journalister och organisationer. Läsaren uppmanas att ständigt vara beredd att möta det nya hotet i form av informationspåverkan. ”Vi måste alla delta i detta arbete” (meidän kaikkien tulee osallistua tähän työhön), sägs det i förordet.
Enligt min mening utgör denna text i sig själv ett hot. Ett hot mot vad? Jo, mot yttrandefriheten.
Som författare fäster jag mig särskilt vid avsnittet om tekniker som används inom informationspåverkan. Sådana tekniker är desinformation, hackning, vilseledande identiteter och teknisk manipulation samt illasinnad retorik och symbolhandlingar. Till desinformationen räknar handbokens författare inte bara lögner, manipulation och felcitering utan också satir ja parodi.
Läsaren får veta att ”satir och parodi i vanliga fall är harmlösa underhållningsformer”. På den punkten tar handboken fel. Ifall satiren är harmlös är den inte satir. Beträffande humor meddelar handboken följande lärdom: ”Humor kan även användas för att legitimera kontroversiella åsikter”. Vilket är nog så sant.
Men vems åsikter är obestridliga? Okontroversiella åsikter finns inte. Begreppet informationspåverkan är newspeak, ett språkbruk som George Orwell på sin tid ironiserade över, och publikationen från statsrådets kansli är som sådan ett skolexempel på informationspåverkan.
I ett samhälle som enbart tolerar harmlös humor råder inte längre yttrandefrihet. Jag anser att alla kulturföreningar borde reagera på hotet mot yttrandefriheten, även då – och i synnerhet då – hotet kommer från statsrådets kansli.
Leena Krohn
Övers. från finskan: Mikael Böök
