Utdrag ur kommande bok
Tawásín
och andra texter
av Husayn Mansúr al-Halláj, mystiker korsfäst i Bagdad 922.
Översättning av Hesham Bahari
Förord av Bo Gustavsson
132 sidor / Hft med flik
Kan beställas för omgående leverans hos din bokhandlare.
Det är farligt att tänka annorlunda. Det märks inte minst i Sverige idag då hat och hot frodas i sociala medier, medan konformism styr den politiska och kulturella debatten. Därför är den sufiske mystikern Husayn ibn Mansur al-Hallaj vår samtida. Den 26 mars 922 avrättades han i Bagdad anklagad för kätteri. Hans frispråkighet blev för mycket för den tidens makthavare. I fängelset skrev Hallaj två av sina centrala verk Kitáb al-Tawásín (“Tawásíns bok”) och Bustán al-ma‘rifa (“Kunskapens trädgård”). De anses tillhöra inte bara den arabiska spiritualitetens klassiker utan även vårt andliga världsarv och är lika angelägna i våra dagar som då de skrevs.
För första gången finns dessa verk nu översatta till svenska av Hesham Bahari med ett förord av Bo Gustavsson. Boken innehåller dessutom ett urval av Hallajs dikter som blivit tonsatta och har miljoner lyssnare på Youtube. Efterordet är ur ett kapitel i Louis Massignons monumentala verk La Passion de Husayn ibn Mansur al-Hallaj utgivet 1922.
Upphävandet av jaget
Jag har läst i en skrift (*) författad av Husayn ibn Mansur al-Hallaj hos en av hans lärjungar följande stycke:
“För min del prisar jag Gud! Förutom Honom finns det inte någon annan gud, Han som överskrider fantasins gränser och tankens föreställningar, Han som avslöjar vår konceptuella bristfällighet och vår fallenhet för att avgränsa vår personlighet, Han som ingenting kan liknas vid, den Hörsammande, den Seende! Vet att den människa som håller sig till Lagens fulla observans, hon följer den rätta vägen ända till Enhetsbekännelsens anhalt, tawhíd.
När hon kommit dit, behöver hon inte längre ta hänsyn till Lagen som faller likt fjäll från ögonen, och hon bearbetas av de skimrande ljusen som kommer från uppriktighetens avgrund. Och när hon ser hur de skimrande ljusen tilldelas synonymer och hur deras strålar flätas samman inför hennes blick, blir Enhetsbekännelsen för henne en gudlöshet och Lagen en extravagans. Och hon förblir där, utan substans eller lämningar. Och när hon agerar enligt Lagen, gör hon det för att respektera formen, och när hon uttalar Enhetsbekännelsen, måste hon tvinga sig till det.”
Och jag frågade honom: “Vilken väg skall man då ta för att komma fram till Gud?”
Och han sade: “En väg ligger mellan två vägar, men jag står ensam idag.”
“Förklara dig!”
“Den som inte kan gissa sig till mina allusioner blir inte hjälpt av mina förklaringar.”
Och han reciterade:
Är det Du? Är det jag? Detta skulle betyda en annan Essens inuti Essensen…
Du skulle aldrig, nej aldrig bekräfta tvåheten!
Du har en egen sådanhet i min intighet,
Det är Alltet som skimrar framför varje ting, tvetydigt och med dubbelt ansikte…
Var är Din Essens, utanför mig, så jag kan se klart…
Men min essens är redan drucken, förtärd, och platsen försvunnen…
Var finner jag denna beröring som vittnade om Dig, mitt hopp?
På hjärtats botten, eller i ögats?
Mellan Dig och mig dröjer en “det är jag!” som plågar mig…
Nåd! Avlägsna detta “det är jag!” från oss två!”
* Akhbár al-Halláj, nr 47: vittnesmål av Ibn al-Qásim, och enligt ett annat ms. av Abú Nasr al-Baydáwí.
