Kommande bok: HÄRBÄRGET av Khairi Shalabi

Kommande på Alhambra
 
 
HÄRBÄRGET
 
 
av Khairi Shalabi
 
 
 
 
Hft med flikar / 440 sidor
Översättning av Hesham Bahari & Astrid Ericson Bahari
Efterord av Hesham Bahari
 Beräknad utgivningsdatum 1 september 2018
 
 

Året är 1954 och Muslimska brödraskapet, som anklagas för mordförsök på president Nasser i Alexandria, kommer snart att massarreste­ras av militärregimen. Samtidigt grusas en ung mans drömmar om en bättre framtid som student vid lärarhögskolan i staden Damanhour i norra Nildeltat sedan han anklagats för mordförsök på en av lärarna. Denne har länge utsatt honom för diskriminering på grund av hans fattiga ursprung. Utan pengar, men med förhoppningar om att en dag bli författare, söker han sin tillflykt till Atiyyas härbärge, en historisk men förfallen karavanseraj i Damanhours utkanter som blivit ett hem för stadens hemlösa och ljusskygga element.

 

Genom en labyrint av berättelser, som påminner om den folkliga arabiska berättartraditionen, blir vi bekanta med härbärgets invånare. Deras liv växlar mellan verklighet och fantasi, det historiska och det mytiska. Berättaren, som börjar som en opartisk åskådare med författarambitioner, blir snart indragen i härbärgets sammanslutning av lagöverträdare.

 

I denna pikaresk med politiska under­toner, publicerad första gången i Kairo 1992, målar Shalabi ett färgstarkt porträtt av staden Damanhour med dess omgivande landsbygd och människor i 1950-talets början. Mellan landsbygd och stad, fattiga och rika, ”fallna” och ”ärbara”, undre världens skumrask och religiösa förkunnare, ritar Shalabi vansinnets och de orealistiska förhoppningarnas karta i ett Egypten som nyss vunnit sin självständighet men som inte vet vilken väg det ska ta.

 

 

 
 
Khairi Shalabi föddes 1938 i Delta­staden Kafr al-Sheikh i norra Egypten och dog i Kairo 2011. 1981 vann Shalabi Egyptiska nationella litteraturpriset och 2003 tilldelades han Naguib Mahfouz litterära utmärkelse för sin roman ”Härbärget”, eller ”Wikalat Atiyya” på arabiska. Han har skrivit över 70 böcker, inklu­sive romaner, noveller och kritiska studier. 
 
 
Boken kan förbeställas hos din bokhandlare eller genom att mejla till alhambra@alhambra.se
 
 

Bo Gustavsson njuter av att gå vilse i tredje och sista delen av poeten Adonis mäktiga trilogi.

 

   
 

 

”Det tog ett decennium för den syriske poeten Adonis att färdigställa sitt diktverk "Boken" – ett slags antikrönika i diktform över islams första 350 år. Arbetet med att överföra den arabiska texten till svenska har tagit minst lika lång tid, vilket gör det till en imponerande översättargärning.”

Jonathan Morén, SvD

 

”Detta är att betrakta som en blivande klassiker. Jämförelsen med Dantes Den gudomliga komedin som ofta görs är inte överdriven. Att döma av intresset som de två första banden väckte kan man utgå från att förväntningarna på denna del är mycket höga, och för att vara tydlig: Adonis verk kommer inte göra den som är intresserad av arabisk poesi och kulturhistoria besviken.”

Michael Economou, BTJ

 

”Trots att vi bara är i maj månad vill jag påstå att jag i min hand håller årets viktigaste bok. Det är tredje delen av Adonis trilogi ”Boken, platsens gårdag nu” i översättning från arabiska av den prisade översättaren Hesham Bahari. Det har tagit översättaren 15 år att tolka verket till svenska. Det är en översättarbragd som saknar like.”

Bo Gustavsson, UNT

 

”Ett mäktigt tragiskt epos. Med översättningen av den tredje delen av Boken har Adonis dikt fått en kraftfull svensk språkdräkt av Hesham H Bahari.”
 
Eva Ström, SDS
 
 
 
BOKRECENSION Bo Gustavsson njuter av att gå vilse i tredje och sista delen
av poeten Adonis mäktiga trilogi.
 
Källa: http://www.unt.se/kultur-noje/litteratur/med-den-fria-tanken-som-ledstjarna-4986711.aspx 
 
 
 
 
 
 

Trots att vi bara är i maj månad vill jag påstå att jag i min hand håller årets viktigaste bok. Det är tredje delen av Adonis trilogi ”Boken, platsens gårdag nu” i översättning från arabiska av den prisade översättaren Hesham Bahari. Det har tagit översättaren 15 år att tolka verket till svenska. Det är en översättarbragd som saknar like.

 

Allt Adonis skrivit kretsar kring människans frihet i förhållande till olika maktstrukturer, vare sig det handlar om religion eller politik. Den fria människan är den kreativa människan som har förmåga att uppfatta oanade dimensioner i tillvaron. Det poetiska jaget står i centrum i Adonis författarskap men det är ett jag som utgör en metafor för den intellektuelle.

 

Att tänka fritt är speciellt viktigt i vår tid då fundamentalism och nationalism breder ut sig. Men att tänka fritt har varit problematiskt i den arabiska historien och kulturen eftersom legeringen av religion och politik oftast lett till förtryck och förföljelse av oliktänkande. Tvistefrågan har varit den bokstavliga eller symboliska tolkningen av den heliga Koranen, det vill säga rätten att använda förnuftet i trossammanhang.

 

Huvudpersonen i ”Boken, platsens gårdag nu” är Adonis alter ego poeten al-Mutanabbi, en faktisk historisk person som levde på 900-talet. Han förde ett kringflackande liv som hovpoet i en orolig tid. En period satt han i fängelse. Al-Mutanabbi dog 965, 50 år gammal. Adonis gör honom till sitt språkrör samtidigt som han blandar berättande och lyriska partier. ”Boken, platsens gårdag nu” kan liknas vid ett polyfoniskt körverk för många röster där de olika sektionerna struktureras på ett liknande sätt. Först kommer ett lyriskt intro och sedan följer omväxlande textspalter med dikter och den kronologiska berättelsen om historiska händelser och kulturlivet under islams första tre århundraden. Intrycket blir det av ett mäktigt panorama av yttre och inre skeenden. Ibland tappar läsaren orienteringen bland alla namn och rörelser, även om både Adonis och översättaren försett texten med noter. ”Boken, platsens gårdag nu” är ett verk att gå vilse i och njuta av förvirringen. Tillvarons motsägelsefullhet bildar även bokens grundtema.

 

I tredje delen av Adonis trilogi skildras al-Mutanabbis exil i Egypten och död mot bakgrund av islams historia på 900-talet. Den islamiska civilisationen är nu etablerad samtidigt som den hotas av yttre fiender och inre motsättningar.

 

Att läsa sista delen i Adonis trilogi är både plågsamt och märkligt hoppingivande. Å ena sidan berättas det om maktkamp och ofattbara grymheter. Å andra sidan sjunger dikten om visionen av ett möjligt annat liv. Al-Mutanabbi tillhör båda dessa världar samtidigt som han befinner sig i exil mellan alla världar. På så vis blir Al-Mutanabbi en bild för människans sökande efter sitt sanna öde på denna jord. Ledstjärnan är den fria tanken.

 

”Boken, platsens gårdag nu, del III” innehåller många lyriska pärlor, till exempel denna korta dikt: "Jag ser inte ett hem i ljuset./ I ljuset ser jag en resa."

 

Böckerna kan beställas hos din bokhandlare


En saga

En saga

 

 

(Inga uppgifter i denna saga kan intygas, bekräftas eller styrkas av sagoberättaren.)

 

Vissa sorters nyheter vill man helst slippa förmedla, men tvingas ändå göra det. Det lär pågå ett hårdnande slag i wahhabiternas hjärtland, i Riyadh och i den gamla huvudstaden Dir’a, den som egyptierna raderade från kartan i början på förrförra seklet på osmanernas order, för att stoppa wahhabismens framfart. Som bekant är dessa två orter idag prydda med ett stort antal tusen och en natt-palats med små förgyllda artificiella paradis och en tjänstebefolkning, hämtad mestadels från Gog och Magog-länderna och andra fattiga grannar. Otrogna hinduer, buddhister, animister och kristna från hela Asien och Afrika flockar sig till dessa städer i öknen, i hopp om en lön. De utgör en stor del av befolkningen, uppemot 70-80 procent enligt viss statistik, men fråntagna alla rättigheter, t.o.m. sina identitetshandlingar.

 

Där finns också, viktigast av allt, en stor och vacker ambassad, med tusentals till tänderna beväpnade utländska soldater, redo att ingripa. Och ingripa gjorde de helt nyligen. En falskflaggattack med 5 explosiva drönare mot det kungliga slottet där kungen, kronprinsen och hela regeringen med delar av familjen var samlade, lär ha stoppats i sista minuten. Drönarna sköts ner och filmer cirkulerade i etern med rökbildning och skott, många skott, längs de kungliga palatsmurarna.

 

Nu får vi veta lite mer om vad som hänt i Riyadh denna ödesdigra natt, tack vare ”oppositionella”, ”israeliska” och ”andra” källor. Två av kronprinsens kusiner lär ha blivit ihjälskjutna av hans vakter under mötet och kronprinsen själv träffats i foten. (Fy för ryktesspridning! Jag skäms!). De skrek lite för mycket, kusinerna, och undrade hur deficiten i budgeten kunde uppgå till 1 trillion dollar. Finansministern ställdes mot väggen. Blek som en gurka skyllde han på kronprinsen som tvingade honom överföra enorma summor till USA, vilket uppgick till en trillion. Kusinerna blev våldsamma. Må de vila i frid nu.

 

I samband med drönattacken fick man evakuera kungligheterna till deras fästning i det återuppbyggda Dir’a, en bit från Riyadh. Missnöjet mot kronprinsens politik har nått farliga höjder. Han har gjort sig många fiender inom familjen, och utom familjen också, fattiga sunniter och alla shi’iter i landet är emot hans politik. Kriget mot Jemen har kostat tusentals sårade och stupade soldater och officerare, plus en massa dollar. Privatiseringen av oljan (försäljningen av 5 % av Aramcos andelar), om den ny lyckas, lär inte täppa till en tiondel av hålet. Kronprinsen och hans pappa kungen hänger på en tråd. Men tråden är stark och seg. Den heter, hör och häpna, THE MARINES! Rykten (igen) säger att det finns 35 tusen av dem i området. För att försvara ambassaden, förstår ni!

 

Men nu bekräftas nyheten av självaste Herr Trump, den smarte, han som vet hur man mjölkar rika araber på sista droppen mjölk. Mister Trump och Monsieur Macron, med fruar, of course, har nyligen träffats som bekant, (mötet ägde rum strax efter drönarattacken!), och Mr. Big sa det klart och tydligt, ”många stater därnere skulle inte klara sig en vecka utan oss, det vet de, och de måste punga ut om de vill att vi ska försvara dem.”

 

Nej, det är inte mina ord, utan presidentens, av Amerikas Förenta Stater. En revolt i Arabien, d.v.s. om stammarna vaknar till liv, och kanske herr Trump blöter ner sig i byxan ändå. För det kan bli tusen gånger värre än i Vietnam, med eller utan intelligenta vapen. Första slaget är alltid lätt men sen gäller det att hålla ut. Arabien kan bli mycket segare än Irak, och Irak är segt nog. Det är stammarnas hjärta som angrips, och även de kan vakna till liv och säga vi är också människor. Idag t.ex. går arabiska kvinnor från den djupa öknen ut på nätet och lägger ut sina videor med rörliga bilder och namn. De yttrar ord som varken Aladin eller Saladin kunde drömma om att få höra: ”VI TROR INTE PÅ ERA SAGOR LÄNGRE.” Slagfältet har bytt skepnad och svärdsdansen har börjat förlora sin tjusning.

 

Från Marocko till Gulfen har tusentals unga… och unga-gamla … både kvinnor och män, araber och arabisktalande icke araber, frustrerade men lyckliga över utvecklingen, tagit till YouTube och andra sociala medier. De kallar till en ny bred sekulär front, istället för den som bildades på femtio- och sextio-talen under Nassers tid, och som gick upp i rök när wahhabiterna vann slaget 1973, eller var det 1978, när den s.k. freden tecknades med fienden och islamismen blev rumsren igen under Sadat, för att motverka vänstern, som det hette, och splittra araberna. Men denna nya sekulära front hör inte till det förflutnas språk. Den öppnar sig mot livet, det uppfinningsrika, och glädjen över att säga nej är genuin om än ofta dåligt artikulerad. Fronten har redan miljoner virtuella sökare, och rörelsens ledare, de som blir synliga på våra skärmar, utsätter sig för konkreta risker varje dag de går ut med bild och namn. Men rädslans mur håller på att spricka. Från den minsta bloggaren till de största poeterna, akademikerna och författarna sprids ordet som en löpeld på prärien. Vi kan vinna vår frihet. Vi har bara inte försökt tillräckligt. Vi ska bli fria.

 

Kvinnor och män, och till och med barn, har hittat sin röst, och dessutom något nytt att säga. De använder den till de akademiska, religiösa och militära funktionärernas förtret och stigande aggressivitet och hot om att utplåna alla ”otrogna ateistiska opatriotiska hundar” från islams länder, och för de mest devota bland dem, t.o.m. från jordens yta. Men det är bara hundskall. De vet att de har förlorat slaget. Om tio, tjugo år högst, är de museiföremål, intill israeliska generalers och saudiska kungars dockor på Madame Tussauds vaxkabinett. Fullständigt passé. Framtiden är för de unga, framtiden är för de fria. (Utan garantier än så länge. Glöm inte att detta är bara en saga och som dessutom bygger på rykten!) Först måste de ta itu med Mr. Trump och Monsieur Macron, med fruar, of course.

 


Abú Hayyán al-Tawhídí

Abú Hayyán al-Tawhídí

 

 

(ca 923-1023 e.Kr.  / ca 314-414 e.H.)

 

 

 

 

Abú Hayyán al-Tawhídí var en av de mest inflytelserika skriftställarna under det tredje seklet efter Hijra. Yáqút al-Hamawí beskriver honom i sitt författarlexikon från 1200-talet som ”litteratörernas filosof och filosofernas litteratör”. Han ignorerades dock av sin samtid. Det råder olika meningar om hans ursprung. Han föddes 923 nära Bagdad och dog 1023 i Shiraz. Son till en fattig dadelförsäljarfamilj fick han sitt efternamn efter en dadelsort (tawhíd). Han tillbringade en föräldralös barndom i sin farbrors hus, som behandlade honom illa. Legenden förtäljer att han nittio år gammal brände alla sina handskrifter i protest mot sin tids intellektuella förfall. Han skrev ett stort antal verk. Nedan några titlar som överlevde:  

 

1. Al-Imtá’ wa l-mu’ánasa / ”Om gemyt och sällskaplighet”, skildrar ett fyrtiotal nätter tillbringade i filosofiska samtal med en upplyst visir.

2.  Al-Sadáqa wa l-sadíq, / ”Om vänskap och vänner”.

3. Al-Muqábasát, / ”De lånade ljusen”.

4. Al-Ishárát al-Iláhiyya, / ”De gudomliga tecknen”.

5. Mathálib al-wazírayn / ”De två ministrarnas tillkortakommanden”.

 

Att återge saj’ (rimmad prosa) i en svensk översättning är en svår uppgift. Tekniken användes mest som försköning i många gamla arabiska texter. Effekten på arabiska med ytterst korta, komprimerade och balanserande satser blir mantra-likt. På svenska behövs det alltid minst dubbelt så många ord vid överföringen. Man kan översätta orden och fraserna efter lexikonet men vem kan översätta "tusentalets" Bagdad?

 

Skrivteknikerna, konnotationsfälten, lexem och avledningar som förlorat sina ursprungsbetydelser eller som kommit helt ur bruk, allt detta och mer gör att lexikonet inte räcker till. Översättaren måste ge sig in på epistemologisk forskning på jakt efter försvunna samband mellan orden. Abú Hayyáns fenomenala ordbehandlingsförmåga gör att han nästan alltid lyckas ge sina rimmande, sjungande satser nya betydelser. Det följande avsnittet är ett försök till tolkning. Återstår mycket forskning för att verkligen förstå hur, varför och för vem texten blev till.

 

Abú Hayyán representerade kulmen på en sufisk-filosofisk tradition som började redan på 900-talet med Halláj och Niffarí, en tradition som inte tolererades av ortodoxa teologer eller makthavare. Hans råd till härskarna var inte av det teologiska slaget. Han var en av Bagdads encyklopedister, vilka misstänks ha legat bakom författandet av Ikhwán al-Safás epistlar, som spreds över stora delar av den muslimska världen med fatimidernas tillträde till makten i Tunisien i början av 900-talet och i Egypten 969. Han var alltså en allvetare och en generalist.

 

Han såg sin tids brister som han beskrev utförligt i ”De två ministrarnas tillkortakommanden”, när andra skrev hyllningsverk till makthavarna. Han såg i egenskap av överförare av grekiskt och persiskt tankegods hur tidens empiriska kunskaper blev lidande av teologernas trångsynta och bokstavliga tolkning av helgade texter, och han skrev ”De lånade ljusen” och ”Om gemyt och sällskaplighet” för att öppna en dialog med makthavarna för att förmå dem att stödja upplysningssträvandena. Men vid hoven blev han mobbad och hånad. Det senare verket är som en omvänd Tusen och en natt, där den upplyste visiren mister huvudet i det verkliga livet, efter 40 nätter som han tillbringat med Abú Hayyán och hans vänner i samtal och dialog. Verket innehåller ett kapitel om zoologi, förmodligen baserat på Timoteus av Gazas verk om djurvärlden.

 

Det berättas att när Abú Hayyán skulle resa sig upp för att ta emot en av furstarna sa denne till honom: ”Sätt dig ner! Kopister av ditt slag får inte tilltala de ädla!” Ett långt liv under tyranniska förhållanden fick honom att bränna sitt bibliotek i protest. Men några exemplar av böckerna har överlevt och förts vidare.

 

Bara första delen av ”De gudomliga tecknen” har återfunnits i sin helhet och enbart i två exemplar, med vissa luckor men tillräckligt välbevarade för att ge en god uppfattning av originalet på ca 400 sidor. Av andra delen finns bara en kort resumé på 50 sidor. Verket har tre adressater. Korta tilltal till Gud som alltid börjar med ”O Gud!” följs av längre anmaningar till människorna, som börjar med ”O människa!”. Den tredje kategorin utgörs av Abú Hayyáns egna vänner, de anonyma skriftställarna, filosofer och sufier som levde och verkade i det tysta för att lära känna både världen och dess skapare, och som han lärt känna och umgåtts med under sin uppväxt.

 

Abú Hayyáns sorg över förlusten av sina vänner, av det ”gemyt” och den ”sällskaplighet” som utmärkte deras sammankomster, av den lärdom som delades och spreds vidare, är omisskännlig. Han sörjer forna tider, han ser ingen lösning på människans habegär efter materiellt välstånd, han ser katastrofen nalkas och den korta tid då det abbasidiska kalifatet blomstrat genom uppmuntran av lärdom och ifrågasättanden komma till sitt tragiska slut. Men förföljelsen av filosoferna kunde ännu inte hindra ibn Sína (Avicenna), ibn Tufail, ibn Rushd (Averroes), ibn Arabí och ibn Khaldún från att växa och verka de kommande 300 åren. Det skulle dröja till den osmanska erövringen på 1500-talet innan filosoferna och filosofin blev definitivt icke önskvärda i den islamska kulturen väster om Indien.

 

Följande utdrag är hämtat ur ”De gudomliga tecknen”. Ett verk på ca 1000 sidor, skrivet på saj’ (rimmad prosa), varav hela första delen och en kort resumé av andra delen har bevarats. (Utgiven av Dar al-Thaqafa, Beirut, andra uppl. 1982, red. Widad al-Qadi. Tolkning av Hesham Bahari)

 

 

 
 

De Gudomliga tecknen

 

Utdrag ur Kapitel 25 

 

 

O Gud:

Förbarma dig över oss och bevara oss för oss själva, omfatta oss med Din blick och för oss bort från oss själva, led oss till oss själva och befria oss från oss själva, förtälj oss om vår sjuka och skänk oss vårt botemedel, utplåna i oss den förgängliga skapelsens spår och anförtro oss den levande sanningens mysterium, befria oss från varje hinder på vägen till Dig och skydda oss från varje fallgrop, smek våra samveten med Din besjälade ömhet och klä våra kroppar med Ditt varaktiga medlidande, skydda våra kvinnor och barn från andras kärlek än Din och fyll våra sinnen med Din godhets och Din välgörenhets under, ty Du är den bästa tillflykten, o givmilda, frikostiga Själ.

  

 

O människa:

 

Om din själ önskar sig det eviga livet, akta dig då för att komma till ro hos någon eller låta dig luras av [världens] litenhet eller myckenhet.

 

Om längtan bär dig mot ett okänt mål, stig då upp för den andliga kärlekens trappsteg till det mål som ger Sig självt till känna.

 

Om du frestas till att handla med vinning i sikte, tillskriv hellre ditt handlande ödets rinnande [flod].

 

Om du använder rationella uttryck för att beteckna det osynliga, se då till att de överensstämmer med det osynliga.

 

Om du försjunker i valmöjlighetens vision, uppmärksamma då nödvändighetens krav, och om du känner [dig betvingad av] nödvändighetens makt, förneka då inte det som valmöjligheten har fört med sig.

 

Om du lärt känna helhetens principer, skilj då inte valmöjligheten från nödvändigheten. Och om varat uppenbaras för dig som en helhet, låt bli att mänga ihop mängderna för att blott uppnå myckenhet.

 

Om vistelsen i ett land blir dig njutbar, vet då att du har avlägsnat dig från grundelementets spår.

 

Och om du känner dig dragen till en plats bortom bebodda platser, vet då att du har blivit vald för ett bestämt syfte.

 

 

 

 

 

O människa:

 

Om du mäktar rikta ditt tal till Honom se då till att göra det utan förmedling, och om Han själv blir din förmedlare har Han gjort alla andra förmedlare överflödiga.

 

Om Han anförtror dig Sitt osynliga väsen har Han värjt dig från annans synlighet, och om den Älskade kommer till dig gör dig då osynlig för förälskelsens lockelse.

 

Om den Nämnde överhöljer dig med Sitt omnämnande av dig, stryk bort från din åminnelse Nämnarens nämnande av dig.

 

Om kungen anförtror dig kungarikets hemlighet, låt då bli att avslöja den för den som kan leda dig i fördärv, och om den Älskade plötsligt avslöjar Sin ljuvlighet för dig, trotsa övervakarna och njut av det dina ögon fått skåda.

 

Om Sanningen talar till ditt hjärta om sådant som inte kan begripas av förståndet, döm Den inte med ditt bristfälliga förstånd, och om dina sinnen försvårar din perception, omintetgör dina sinnen med Sanningens makt.

 

Om förnuftet hänför dig med sökandets detaljer, bemöt det med medgivandets fakta, och om jaget gör dig förnöjd med lydnaden, lär ditt jag känna till den åtlyddes rätt.

 

Om tacksamheten för nådegåvorna avhåller dig från att begära mer, låt bli då att bese Nådgivaren, och om ditt jag övertalar dig att komma fram, akta dig för listen hos den som hjälper dig att komma fram.

 

Om hoppet höjer dig till stillhet och ro stig då ned till rädslans mark med hjälp av ängslan, och om den föränderliga passionen lockar dig med sina frestelser, bemöt då dess spörjare med avvisande och dess gäldenär med uppskjutande.

 

Om sanningsvittnet uppenbarar sig för dig, associera den då med vittnet inom dig, och om du ej lyckas tolka det synligas ritualer se då till att upprätthålla dem med det doldas fundament.

 

Om tiden skänker dig njutningarnas finter, frukta då konsekvensernas följd, och om en av världens uppsyn lägger beslag på dig, visa den din förmätenhet med hägnets prydnad. Om ögat förskönar för dig känslornas liv, tag stöd i igenkännandets hörnpelare.

 

Om […] besjunger för dig Guds enhet, besvara dess sång med förhärligandets tongångar, och om förhoppningarnas närvaro motsäger dig på sölandets vägar, var då konsekvent med betydelsernas beständighet.

 

Om du anklagas för att förvränga orden genom att dölja deras betydelser, uppenbara dig då i transcendensens och gnosis verkligheter, och om de vilseleder dig med känslornas förstlingar, finn då din väg i hjärnornas reflektion.

 

Om de pressar dig med blottställandets krav, vila då i bemyndigandets verklighet, och om de befriar dig från synlighetens krav, tag då tillvara det doldas uppenbarhet.

 

Om de förbjuder dig valets möjlighet, stå då ut med denna tvingande nödvändighet.

 

 

 

 

 

Vid mitt liv, nu har jag beskrivit en angelägenhet som ej låter sig lätt beskrivas, som gäckar beskrivaren och höjer sig över tungomålets befläckelse och bortom yttrandets gränser. Men vad gör han som får mothugg när han skänker och han som krävs på mer när han håller tillbaka, han som anklagas för lismande när han närmar sig och han som räknas till de oförståndigas skara när han håller sig undan? Hans sömn är förljugenhet, hans tårar är ymniga, hans ord är olyckliga och hans tystnad betungande, hans ensamhet är enslig, hans tanke är förvåning, hans uppvaknande är ett rus och hans råd är en list, hans tunga är besudlad, hans vinst en förlust, hans tillägg en minskning, hans undanhållande en vidgning och hans bekräftelse ett brott.

 

 

 
 
 

O människa:

 

Samlas i din förskingring, och förskingras i din församling. Vet du hur man tolkar denna gåta? Med andra ord: var närvarande i din frånvaro, och frånvarande i din närvaro. Detta också är en annan gåta som jag kommer att avslöja för dig med klara och träffande ord. Gåtans betydelse: förpassa från dina hemlighållna tankar alla bekymmer, tills du förädlas och renas av varje mänsklig befläckelse. Håll sedan tal för dina vänner med ord hämtade ur Sanningens närvaro genom att bejaka det som Sanningen skänkt dig. Töm därefter hela dig i ditt tackande för dessa gåvor som ju mer du blottar dem desto bättre och klarare blir de, och ju mer du uppvisar deras beståndsdelar desto vackrare och mer lockande ter de sig.

 

 

 
 

O människa:

 

Kan du inte se tecknandets konster som leder till Sanningens mål, med uttryckets allehanda former sprungna ur stadiga grundvalar, vilka betecknas av smakfulla meningsbyggnader och förenas i sammanlänkande åsikter?

 

Vandra i dessa konsters nejder och sök efter dig själv i dem, dyk ned i deras djup för att samla ihop bitarna av sanningen om dig själv, och låt dessa tillstånds tydliga ordval stärka ditt tålamod om du är drabbad av olycka. Och låt dem bli en rustning för din tacksamhet om du har dragit dig undan världen.  

 

Stappla omkring i denna rymd som har öppnats för dig i dessa blad, som ger dig tusen stigar att vandra på, och plocka ur deras frukter det som hänger ned för din skull och kommer dig nära.

 

Inmundiga ur deras seende själ det som du finner passande och behagligt för dig och akta dig för tvivel, ty det är en sjukdom för hjärtat, en olycka för religionen och en kvävning för strupen.

 

Akta dig för att begära utom när du har funnit det du söker efter. Och om du är det som andra söker efter, undvik varje uttryck av egen vilja, ty det leder blott till Självets utplåning.

 

Ansträng dig för att bli en eftertänksam och behärskad föregångare och undvik att bli förekommen och jäktad, ty detta är misslyckandets adress, sorgens förebud och ångerns varsel.

 

Avlägsna från dina hemlighållna tankar alla tankar som berör det som har varit, ty dina tankars rening kommer också att sudda ut det som blir din morgondag, och därmed skapa större närvaro för ditt sinne i nuet och hjälpa dig att utvinna din livslott ur dina motgångar.

 

Tiden är vass, så akta dig för dess bett. Akta på det att du befattar dig blott med de högsinta, de eviga, de beständiga, de kvarstående, de dygdiga och de böjliga och mjuka, ty att befatta sig med dessa är att försjunka i deras goda egenskaper, och i försjunkandet ligger efterliknandet av deras betydelser, och genom efterliknandet visar sig deras sanningar för ögat, och uppvisandet av deras sanningar leder till att man tillägnar sig deras attribut, och bland deras attribut är deras evighet och beständighet.

 

Vilka av tecknen är trognare än dessa och vilka är mer summerande? Han framställde för dig det han åtnjöt hos dig, och gjorde det Han visade dig tillgängligt för dig, så tillhör de tacksamma för Hans nådegåvor, och tillhör förmånstagarna av Hans skänker, och tillhör de vars tungor prisar Hans åminnelse.

 

Håll en rättvis jämvikt mellan ditt hopp och din rädsla, låt sedan hoppet väga tyngre ty det är mer betecknande för givmildheten hos Den man hoppas på. Låt förtröstan och handlingen uppvägas rättvist mot varandra, låt sedan förtröstan få slagsida, ty den passar bäst tjänarens tillstånd.

 

Sök efter den andliga extasen, och om den visar sig vara en rest av den förgängliga, timliga, övergående och skiftande världen, undvik då att sträva efter den, men om den visar sig vara en rest av det beständiga, eviga och höga, låt den då bli din klädsel och ditt bälte.

 

Var säker att om du gjort dig värdig att vandra med högburet huvud längs denna väg då har du fått ta del av varje njutning och vilsamhet som går att uppbringa. Så nära uppnåeligt detta avlägsna mål är, så lätt denna strapatsfyllda sträcka är att beträda! Så återgäldande detta tillkommande är och så fort denna enslighet låter sig förvildas!

 

Det är blott en sömn som liknar en dröm, och en dröm som passerar som ett blixtsken. Sedan blir vi varse ett överflöd vars liknelser, ej verklighet, hade hållit oss upptagna på denna jord; [ett överflöd] vars namn, ej betydelser, hade eggat upp vår längtan! Vi som trott att vi hade funnit och blivit ägare till en dyrgrip!

 

 

 
 

Men vilken dyrgrip låter sig förfalla av nattens och dagens växlingar? Vilken dyrgrip låter sig bedras av mätning och vägande? Vilken redbarhet har det som inte någonsin kan behålla jämvikt?

 

Varje stund byter det namn, och varje tidpunkt skaffar det sig nya konturer: Jag menar att det beskrivs som friskt och visset, nytt och skapat, ungt och ålderdomligt, kommande och gående. Och på den vägen myntas ordspråken efter dess liknelser, och bevisen upprättas efter dess likar, men hjärtana har beslöjats och hindrats från att nå sin självkännedom, och själarna, som krävs på detta självkännande som dväljs i dem, lider av sina tillkortakommanden.
 
   

Presentation och tolkning från arabiska av Hesham Bahari

Kollagekompositionerna av Adonis


RSS 2.0