O du som släcker törsten! Från Ibn Zuhr till Fadia al-Hadj

Ibn Zuhr (1094-1162), även känd under sitt latiniserade namn Avenzoar, var en muslimsk arabisk läkare och kirurg. Han föddes i Sevilla i det medeltida Andalusien, och var samtida med Ibn Rushd (Averroes) och Ibn Tufail (Averroes’ lärare, även han läkare och filosof, författare till ”Den självlärde filosofen”). Ibn Zuhr räknades till sin tids mest ansedda läkare. Han var särskilt känd för att ha förespråkat en mer rationell och empirisk grund för läkaryrket. Hans främsta verk, Al-Taysír fil-Mudáwát wal-Tadbír (ung. ”Förbättrandet av läkekonsten”) översattes till latin och hebreiska och hade stort inflytande på kirurgins utveckling. I boken beskrivs ett stort antal sjukdomar och deras behandling.

 

Ibn Zuhr (ofta kallad den tredje, för både fadern och farfadern också var kända läkare) var dessutom en stor poet. Han skrev muwashshahát, ”andalusiska kärleksdikter” som dock var mångbottnade och kunde tolkas som sorgesånger över det Andalus som höll på att falla sönder redan på hans tid. Den arabiska andalusiska poesin skiljer sig markant från den som utvecklades österut. Den är mer förtätad, och påminner ofta om japansk diktning i sin koncishet och uttrycksekonomi. De andalusiska kärleksdikterna är därför mycket lämpade för sång, och sjungs än idag. Det finns otaliga versioner på dem både i östra och västra arabvärlden, med vissa skillnader när det kommer till musikstil och frasering. Dessa tusen år gamla dikter lever sitt eget liv. Här nedan kan ni höra libanesiskan Fadia al-Hadj, som sjunger en av Ibn Zuhrs mest kända andalusiyyat, Yá ayyuha s-sáqí, ungefär ”O munskänk, du som släcker törsten”. Onödigt att påminna om att översättningen av en tusen år gammal arabisk dikt till svenska är ett vanskligt företag. Förhoppningsvis förstår man lite mer när man hör Fadias sublima sångröst hur denna diktning har överlevt och fortsätter att fängsla miljoner lyssnare runt om i arabvärlden, en värld som i likhet med övriga planeten lider stor brist på äkta Kärlek idag, kanske mer än vad Ibn Zuhr och hans samtida någonsin skulle kunnat föreställa sig.

 

 

 

 

 

Andalusiyyat

Ya ayyuha l saqi!

 

O munskänk!

 

Av ibn Zuhr III (1094-1162)

 

O du som släcker törsten,
hör på min klagan!
Länge sökte jag efter dig,
men du hörde ej mina rop!

 

I vännens hårsvall har jag ansiktet gömt,

i hans kupade händer min törst har jag glömt.

Så fort han vaknar ur sitt rus

fyra gånger om fyller han på mitt krus.

 

Han drar amforan till sig och lutar sig förmätet:

en smärt gren som sträcker sig med ett smil.

Lidelsens hetta får innanmätet

att skälva. Min kraft flyr mig som en avfyrad pil.

 

Varför gråter han fastän vi nu tillsammans är?

Blotta tanken på avsked får mig att falla isär.

Varför ser inte mina ögon ljuset glimma mer?

Månskenet har de förnekat sedan de skådat Dig!

En del av mig nu begråter den del som ser.

 

Tårarna har nu släckt mina ögons ljus.

Tålamod och uthållighet har lämnat mig i ett rus.

Mitt folk hindrar mig från att besjunga hans ära.

De förnekar min sorg över det jag har upplevt

om lidande och hopplöshet, begär och vanära.

 

Den som lider som jag har rätt att beklaga

älskarens heta tårar som fårat hans kinder.

Tyrannen vill sig själv ej rannsaka!

O du, som avfärdar det som mig binder,

säg inte att min kärlek till dig är falsk!

Min kärlek till dig växer, stark och barsk.

 

O du som släcker törsten,
hör på min klagan!
Länge sökte jag efter dig,
men du hörde ej mina rop!

 

 

Tolkning från arabiska

av Hesham Bahari


I jordens heliga namn / Johan Anders Wadman

 "I jordens heliga namn.
 
... Ugglan, Wadmans ställföreträdare, hinner beskita de flesta makthavare
och trosinriktningar som då fanns att häckla. ... Det är bara att tacka Alhambra förlag 
för väl förvaltat kulturarv..."  Calle Flognman i Tidningen Kulturen
 
 
 
 

Minervas uggla

 

Minervas fågel satt och sket
På jordens rariteter,
På hjältarnas odödlighet,
På Petri stols ofelbarhet,
På jud-barons pulpeter.

 

Det tog en österländsk sultan
Som ett försök att pocka.
Han gjorde ed, som han var van,
Vid pappas skägg att själva fan
Nu skulle ugglan plocka.

 

Men än satt ugglan, där hon satt,
I största inkognito.
Nu föll en klick – det var besatt – 
Än på en hjälm, än på en hatt
Och immer cito, cito.

 

Än sitter hon så högt som då
Uppöver härligheten,
Där inga pilar henne nå,
Fastän alltjämt hon håller på
Att kacka ner planeten.

 

* 
 

En bortglömd svensk röst ur det förflutna!

 

 

Utdrag ur

"Klang, Bacchi barn!" 

av Johan Anders Wadman

 

Då viljan ligger på sotsängen och anden är död

 

Något att fundera på
ej allenast för riksdagsmän, utan för alla rikets 
män och qvinnor, ynglingar och mör

 

 

Om efter sex tusen år (något mer eller något mindre) en antikgrävare skulle våga kungöra den upptäckt, att ett människosamfund fordom funnits, vars utvalda klokaste män långa årstider suttit tillsammans att grundligen överväga de stumma och talande, viktiga och klingande kraftiga skälen för eller mot en statsbankrutt, varigenom lagstiftande makten lämpligaste kunde bedraga den laglydiga massan på dess förhastade förtroende till stämplade, präntade, skrivna och sigillbehäftade, på silver lydande, av lumpor tillverkade samt med kimrök och svinister, vitriol och galläpplen prydligen utsirade, heliga, orubbliga förbindelser, dock så att icke vinglaren måtte komma på fall eller ockraren lida för stort avbräck; att de långa årstider delibererat om ett allmänt gagnande, halvfärdigt företag borde fortsättas eller för enskilda avsikter uppskjutas till framtidens evighet; om han dessutom ville försäkra att förenämnda amatörer snarare vinnlagt sig om att förbättra inhemska raser med spanska får, holländska kor och pommerska hundar, än att förädla sin egen härmande, kapriolerande orangutang-avel till modiga, starka, välvilliga och lyckliga människor; om han slutligen ville övertyga den då florerande läsande allmänheten, att detta samhälle, så överlastat av teoretiska kunskaper, så översvämmat av filosofiska fraser, så ljudande av filantropiska känslodrillar, med sömnig likgiltighet sett en duglös generations allmänt klandrande lyten, allmänt erkända fysiska och psykiska bräckligheter makligen fortplantas på den i orklöshet och oseder uppväxande, läspande, pladdrande, handkyssande, sockerfrätande och ambradoftande ungdom, varav dock hade kunnat formas lika lätt ett kärl till heder som ett kärl till blygd; - sannerligen, han skulle bli trodd, liksom ”Blå fågels” eller ”Biribinkers” författare i våra tider, ej som en avlägsen tids krönikeskrivare, utan som en smädeskrivare över sin egen.


Och likväl skulle denna skam-saga ej vara annat än ett kort innehåll av vårt tidevarvs ”chronique scandaleuse” eller dess sannfärdiga historia.


Våra visa fäder samlas ju för fäderneslandets bästa och tvista evärdeligen om de lösaste av alla lösören, om förladdningsämnet vid ett möjligen påkommande försvar av vår frihet och vårt självbestånd, under det våra tillkommande försvarare, av yppighet eller uselhet, av överflöd eller brist opåtalt missbildade, vanvårdas och förgrönas ömkeligen.


Våra barn av första klassen sova sig till gikt och hemorroidal-krämpor i sidenhöljda ejderduns-vaggor; en kycklingkläckande ugn omkring dem skall bli den enda päls, som framdeles förmår skydda dem från förkylningar. Tevattnet är deras modersmjölk och havresoppan skall bli deras dagliga bröd och cremor-tartari deras sovel.


Då de lämnat kolten, älska de sig näslösa. Med möda skola de med sitt namn eller sina gods förmå tillschackra sig en kallsinnig gemål, att kusken må ympa nya fruktbärande knoppar på det uttorkade stamträdet.


Ifrån barndomen vanda vid att befalla och bli åtlydda, skola de snart nog lära sig svära som människoätare, men för en näsknäpp skola de slösa sina vackraste komplimenter, för en upplyftad käpp sina sirligaste bugningar, för en dansande kalv springa sig andtrutna av förskräckelse, ropa kökspigan till hjälp mot en uppretad kalkontupp, darra av ångest för en spänd hane och bädda ner sig i åskväder.


Tankens genväg från den ena ytterligheten till den andra är blott ett litet hopp, som otroligen förkortar det vida avståndet.


Våra barn av motsatta klassen förgöras av vanskötsel och elände, liksom de av första klassen omkomma eller fördärvas av över-ans och härlighet. Den fattiga modern räcker sitt maktlösa barn det av svält och tröstlösa mödor vissnade bröstet. Hennes egna livskällor äro uttorkade, hennes foster skall med det snaraste hungra ihjäl, om icke hoptigdt hundmjöl, hämtat sumpvatten och bittersalta moderstårar förmå livnära detsamma till en långsam tråndöd. De naturens och kärlekens underverk, som uthärda denna diet, tilldess de själva kunna tigga eller stjäla sig en kraftigare näring, bli dock krymplingar till själ och kropp…


Men varför uppriva ett gammalt, inrotat, oläkligt sår?


Oläkligt? Ja, ty lumporna äro dyra, Tumba fors otillräcklig, papperet tryter, svärtan tryter, bläcket tryter, allting tryter, då viljan ligger på sotsängen och anden är död.


Människorna är dock, med förlov, de besynnerligaste av alla!

 

"Klang, Bacchi barn!" kan beställas hos din Bokhandlare

344 sidor / Inkl. bilaga med musiknoter till 10 av bokens visor!

 

"Göteborgs Bellman kallades han, Johan Anders Wadman (1777-1837) … Hans verser, hyllningar, tal och satirer emot pengar, makt och förställning samlades tidigt. I denna välkomna och viktiga utgåva medtas Herman Bjurstens levnadsteckning från 1855... Här har även musikbilagor avtryckts från hans mer idylliska, ofta citerade visdiktning... Wadman framstår både som idylliker, mild ironiker, svulstigt bacchanalisk - utrotande törsten i världen - och som samhällskritisk skildrare av ett samhälle som han medvetet lämnade, trots försörjningsproblem, men vänligt hjälpt av vänner som förstod hans skicklighet med pennan."  Tryggve Lundh, BTJ

 
*
 
Klang, Bacchi barn!
 
av Johan Anders Wadman
 

344 sidor / Inkl. bilaga med musiknoter till 10 av bokens visor!

 

BOKEN KAN BESTÄLLAS HOS DIN BOKHANDLARE

 eller Mejla en rad till alhambra@alhambra.se och beställ den direkt av förlaget.
Glöm inte ange fullständigt namn, adress och telefonnummer. 
För priser och mer info se www.alhambra.se

 
Alhambra
 

För ett sant Bacchi barn som Johan Anders Wadman (1777-1837) var den bärande tanken att finna ut hur man “utrotar törsten från världen”. I ”Om vingudens gåvor” får vi också reda på att det är de rikas fel att Bacchi löfte till människorna om överflöd, utrotad hunger och stillad törst inte infrias: ”vinet blev rarare, folkmängden hade ökats och vinet räckte ej mer till för de fattiga. Då var gärdet uppgivet för de rikas debauche. Vad alla dela med dem, det smakar dem icke särdeles, men vad de blott mäkta åstadkomma med stora medel, det kostsamma, det fika de efter att överlasta sig med.”

 

Wadman bröt mot sin tids normer med sitt oanständiga språk och sina satirer över penningävlan och utmärkelser. ”Han skulle vara rikets trubadur nummer ett om han råkat vistas i huvudstaden”, skriver Torbjörn Säfve i ”Fritänkarna – Alternativ svensk litteraturhistoria” (2014). Boken ”Klang, Bacchi barn!” innehåller bl.a. Herman Bjurstens Levnadsteckning från 1855, ett stort urval ur Wadmans dikter, tal hållna inför Par Brikoll-sällskapet i Göteborg mellan åren 1817 och 1827 samt musikbilagor till tio av hans mest populära visor, som ”Min lilla vrå bland bergen”, ”Bålen” och ”Svart och vitt”. 

 


"Andalus, energier i gränsrum" av Kerstin Eksell och "Berättelser från Alhambra" av Washington Irving

 

 

Kerstin Eksell, professor i semitisk filologi vid Köpenhamns universitet, har i många år sysslat med arabisk litteratur genom forskning och översättning. Hon var först med att översätta nobelpristagaren Naguib Mahfouz till svenska, med romanen Middaq-gränden, i början på 1980-talet. Nu har hon skrivit en spännande bok om det andalusiska arvet, Andalus – energier i gränsrum, en bok som bör läsas av alla som intresserar sig för kulturmöten. Boken omfattar många intressanta ämnen. Efter en historisk översikt får läsaren följa med på en resa genom tid och rum och lära känna andalusiska storheter som Ibn Hazm, kärlekens psykolog från 900-talet, Ibn Khafaja, trädgårdspoeten från Valencia, rationalisterna i Córdoba, Ibn Tufail, Ibn Rushd (Averroes) och Ibn Maymun (Maimonides), med mycket mera samt gå på en litterär vandring i Medelhavsrummet från Dante till Washington Irving och Mahmoud Darwish, med många avslöjanden om deras förhållande till al-Andalus.

 

Bokförläggare / Hesham H Bahari

 

BOKEN KAN BESTÄLLAS HOS DIN BOKHANDLARE

 eller Mejla en rad till alhambra@alhambra.se och beställ den direkt av förlaget.
Glöm inte ange fullständigt namn, adress och telefonnummer. 
För priser och mer info se www.alhambra.se

 

ANDALUS
Energier i gränsrum
Av Kerstin Eksell

Hft / 248 sidor / Storformat 17x24 cm / Illustr. Med svartvita bilder

Pris 225 kr


Det arabiska Andalusien för cirka tusen år sedan omtalas som en guldålder för kultur, vetenskap och poesi. Andalusien var ett gränsrum för kulturmöten mellan öst och väst och har kommit att bli en myt i skönlitteraturen. I verkligheten fanns spänningar, konflikter och sprickor i myten, men också en omfattande kulturell interaktivitet som satte avtryck i det framväxande Europa.

 

Man kan studera Andalus som ett historiskt fenomen, ett betydelsefullt led i framväxten av högmedeltidens och den tidiga renässansens Europa, men Andalus kan också ge oss perspektiv på det moderna samhället och de mekanismer som påverkar det europeiska landskapets kulturmöten med konfrontation och konflikt, pluralism och integration.

 

Författaren tecknar en bild av Andalusiens historiska utveckling och litteraturens roll i identitetsutvecklingen. Boken är rik på citat och utdrag ur samtida arabiska källor, de flesta av dem för första gången översatta till svenska.

 

Andalus är främst avsedd för studenter vid universitet och högskolor i ämnen som mellanösternkunskap, arabiska, islamologi, spanska, idéhistoria, litteraturvetenskap och medeltidshistoria, men är också intressant för den som vill veta mer om turistmål som Córdoba och Sevilla.

 

 

Se även Alhambras utgivning av Washington Irvings klassiker från 1832

 

 
Efterord av Kerstin Eksell
Översättning av Ulla Ericson
232 sidor / Hft 
 

Det är så man ska resa i Spanien ... med ett stort förråd av gott humör, positiv inställning, beslut att ta saker och ting som de kom, det goda med det onda, och beblanda oss med alla samhällsklasser i den sorts sällskaplighet som hör vagabondlivet till. Vilket land är det inte då för en resenär med en sådan inställning och beslutsamhet! Ett land där det eländigaste värdshus är lika fullt av spännande upplevelser som ett förtrollat slott, och varje måltid i sig själv är en bedrift. Låt andra klaga över bristen på breda landsvägar och lyxiga hotell... Giv mig de oländiga bergsvägarna, kringflackandet på måfå, de halvciviliserade men rättframma och gästvänliga seder och bruk som förlänat det kära gamla romantiska Spanien en sådan äkta charm!

Washington Irving (1832)

 

San'a - Öppen stad: Lyhörd och precis gestaltning

 
Muhammad Abd al-Wali (1939-1973)

"San'a - Öppen stad är en viktig bok, en bok, som ger stor förståelse för en kultur,
som vi har en skyldighet att lära att känna. "
 
 
Bo Bjelvehammar recenserar "San'a - Öppen stad" i Tidningen kulturen
 
Källa  www.tidningenkulturen.se 
 

Jemen är ett land med grannar som Saudiarabien och Oman, det är ett fattigt land, ett land i krig, denna berättelse är från 1950-talet, men flera av de strukturella drag, som fanns då, finns även idag. I bakgrunden finns ett kolonialt arv, till den historiska brygden läggs politiska och religiösa motsättningar. Det hela kryddas med en utbredd korruption och en inte obetydlig tillsats av vidskepelse.

 

Att utbilda sig, att försöka bryta invanda mönster är möjligt, men detta kan lätt kullkastas av en godtycklig maktutövning och ett tillfälligt ingrepp av någon, som utför handlingar i kraft av en religiös eller politisk position. Nätverk och kontakter bestämmer framsteg.

 

Berättarrösten här, Nu´man, är en ung man, på väg från Aden till sin hemby, han har gjort allt för att förbättra villkoren för sin familj och äger i sitt huvud en modernitet. Romanen skildrar skickligt motsättningen och skillnaden mellan stad och landsbygd, nödvändigheten av att tjäna pengar genom att arbeta i städerna, de äldres roll i byarna och framför allt kvinnornas utsatta situation - låg status, enormt hårt arbete och med ett stort ansvar för en stor familj. Muhammad Abd al-Wali är lyhörd och precis i sin gestaltning av relationer och känslor, han iscensätter med stor närvaro scener ur en familjs liv. Författaren har goda verktyg för en modern politisk analys och på mikronivå är han inte främmande för att påtala mäns skröpligheter och de svåra frestelserna i stadslivet.

 

Det förefaller svårt att få till framsteg och förändringar i detta samhälle, de krafter, som arbetar emot detta är starka och inflytelserika, inte sällan handlar det om att värna egen makt och egna pengar, dessutom är det svårt att tämja naturens enorma krafter, som raserar både skördar och sådda fält.

 

Bland det märkligaste är ändå hur sagor kan bli sanningar, om de uttalas av rätt personer. Det är en viktig bok, en bok, som ger stor förståelse för en kultur, som vi har en skyldighet att lära att känna. Landet råkar just nu vara Jemen, men samma mönster och värderingskrockar finns i många andra länder.

 

Muhammad Abd al-Wali har publicerat ytterligare en roman och tre novellsamlingar, han dog i en flygolycka i Jemen 1973, endast 34 år gammal.

 

Bo Bjelvehammar

 

 

BOKEN KAN BESTÄLLAS HOS DIN BOKHANDLARE

 eller Mejla en rad till alhambra@alhambra.se och beställ den direkt av förlaget.
Glöm inte ange fullständigt namn, adress och telefonnummer. 
För priser och mer info se www.alhambra.se

 

”Trots realistiskt skildrade sorger och katastrofer har ”San’a – en öppen stad” en poetisk och nästan drömsk ton. ... Denna läsvärda och finstämda roman, som Abd al-Wali skrev under en fängelsevistelse, är obligatorisk läsning för den som vill ha en bakgrund till den kaotiska situationen i dagens Jemen.”

Albin Eklund Djurberg / BTJ (Bibliotekstjänst)

 


RSS 2.0